Vi firade påsk för knappt ett halvt år sedan. Då var det vår. Det tilltagande ljuset gav en illustration åt den härliga händelsen när Jesus uppstod ur sin grav och gav världen liv och hopp. Nu är det höst med tilltagande mörker och köld i våra nordiska länder. Men just nu kommer ett påskliknande budskap som ett svar på den ångest som allt mer griper tag i människorna: Jesus har besegrat döden och kommit med liv och hopp!
Den kommande söndagen, den sextonde efter Trefaldighet, har i vår tradition kallats ”Lilla påsken”, eftersom dess budskap återspeglar påskens stora händelse. Evangelietexten talar om hur Jesus uppväckte en änkas son vid Nains stadsport. Det djupaste mörkret som kan drabba en människa hade drabbat denna kvinna. Mörkret blev till ljus genom Jesu ord: ”Unge man, jag säger dig: Stå upp!”
Episteltexten från Rom 8 går rakt in i vår tids ångest. Den talar om hur hela skapelsen suckar och våndas. Varför? Inte främst för att människan förorsakar skada på jordens klimat, utan för att synden har medfört ett genomgripande fel i hela skapelsen. Allt är i olag. ”Folken ska gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och vågornas dån”, säger Jesus (Luk 21:25). Men vi som har ett evighetshopp ska inte gripas av ångest likt dem som inte känner detta hopp. I stället uppmanar Jesus oss att räta på oss och lyfta vår huvuden, ”för er befrielse närmar sig”.
Mitt i denna onda tid går påskens budskap fram som ett stort ljus. Döden ska inte behålla sin makt! Synden ska inte ha herraväldet i våra liv! För det kommer en dag när allt detta som gått så snett ska gå under. Det ska bli som på Noas tid: orättfärdigheten ska få ett slut. Den gamla jorden, och också den gamla himlen, ska nötas ut som kläder, säger psalmisten. I stället ska Gud skapa nya himlar och en ny jord, där rättfärdighet bor. Så ska denna trasiga skapelse befrias från sin ångest.
Väck, Jesus, denna tanke i mitt hjärta
var gång mig vägen blir för mödosam!
Den ljuvt skall stilla varje bitter smärta
och locka leendet ur tårar fram.
(W A Wexels / C O Rosenius)
