Den andra söndagen efter trettondagen är hemmets söndag. Evangelietexterna behandlar i tur och ordning bröllopet i Kana, där Jesus förvandlar vatten till vin, Jesu samtal med den samariska kvinnan vid Sykars brunn och mötet med tullförmannen Sackeus i Jeriko. I år är den samariska kvinnan i fokus (Joh 4). Där får vi en enastående undervisning om hur Jesus verkar som själavårdare.
Jesus måste gå via Samarien, heter det. Varför måste han det? Judarna brukade undvika Samarien, för folket där var ett blandfolk som hade bevarat en viss gudsfruktan men inte deltog i judarnas religiösa liv. Men Jesus måste gå dit. Han skulle möta en kvinna som kom till brunnen vid den tiden när dagen var som hetast. Och han bemötte henne som en medmänniska, trots att hon levde i synd, och talade med henne. Det skulle en vanlig jude inte ha gjort.
Efter en trevande inledning på samtalet blev kvinnan allt mer nyfiken på vem denne märklige man var. Hon började förstå att han var en profet. Han kunde ju se rakt igenom hennes liv. Och efter hand anade hon att han var Messias. Då måste hon gå berätta det för sina vänner och grannar. Och så fick Jesus möjlighet att undervisa en hel hop med samarier och de kom till tro. De visste nu att han var världens Frälsare.
När Jesus kommer in i vårt liv förändras både vi själva och våra hem. Hur dramatiskt det kan ske ser vi av berättelsen om Sackeus, Luk 19. Från att ha varit en tjuv och bedragare blev han en givmild tjänare.
Jesus vill också göra våra hem till välsignelsebringande platser där han är i centrum och låter sin kärlek omskapa oss till tjänare. För det behöver vi ha hans Ord rikligt ibland oss. Låt oss ta hjälp av barnabönen:
Jesus, kom in,
rena mitt sinn.
Kom in i mitt hjärta, Jesus.
Kom in, bo kvar,
min styrka var,
kom in i mitt hjärta, Jesus.
