”Vi måste föra Ordet ut från folk till folk till tidens slut.”
Så lyder missionsbefallningen enligt en andlig sång av Arvid Hydén (Sionsharan 78, Lova Herren 226). Sången börjar med förmaningen att vi inte ska skämmas för Herrens ord, för dess kraft är Guds och inte vår. Tyvärr är det så i våra dagar att många av oss skäms för Ordet. Det anses naivt att tro på under. Att Gud skulle ha skapat världen på sex dagar verkar verklighetsfrämmande, då vetenskapen ”vet” att det har krävts miljarder år att frambringa det vi ser omkring oss.
På en del andra ställen i världen är det rentav farligt att vittna om frälsningens Ord. Men ofta är det just där som de frimodiga vittnena finns. En del av dem offrar sina liv för detta vittnesbörd. Samtidigt försöker vi kristna i våra gamla kristna länder undvika att väcka uppseende genom en bekännelse till allt Guds Ord, vilket ger oss en kollision med samtidens värderingar. Genom att bevara vänskapen med världen och avfallna kyrkoledare mister Ordet sin kraft.
Ett aktuellt exempel erbjuder medierapporter om det nyss timade valet till kyrkomötet i Finlands ev-luth kyrka. Det sägs att det nu finns bättre förutsättningar att ”lösa äktenskapsfrågan”. Men den frågan har väl varit löst redan länge? För Bibeln har ju sagt klart hur kristna ska se på äktenskapet. Men den är inte ”löst” innan kyrkans syn bringats att stämma med det politiskt korrekta. Man skäms för Guds Ord.
Det finns bara en sak för kristna att göra i vår tid, liksom på profeternas, Jesu och apostlarnas tid: förkunna Ordet och stå fast vid det! Vi ska frimodigt låta Ordet lysa, både när det dömer oss med lagen och när det presenterar det frigörande evangeliet, det som kan ge oss hopp i denna ångestfyllda tid. Det finns inget frigörande i att anpassa Ordet så att det mister sin kraft. Och vi bedrar oss själva om vi låter förnekelsen av Ordet få makt över oss.
Så blygs ej då för nådens lära,
för Herrens ord, Guds glädjebud!
Nej, låt dess kraft din ande nära,
behåll dess liv, förbliv i Gud,
att du med mod kan löpa fram
och alltid peka på Guds Lamm!
(A Hydén)
