När Jesus inledde sin lidandesvecka, den som vi nu ska fira under Stilla veckan, valde han att göra det genom att komma ridande på en åsna. Profeten Sakarjas ord (Sak 9:9) skulle nämligen fullbordas: Se, din kung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl.
Denna berättelse är fascinerande, inte minst för barnen. På första söndagen i advent utgör den en hyllning med Hosianna-sången, som vi kanske inte i första hand uppfattar som ett rop om frälsning, utan mera som en lovsång till Honom som ska komma. När samma rop höjs på palmsöndagen står vi på tröskeln till hans lidande. Vi möter Ärans kung på lidandets väg och anropar honom om frälsning.
Vi syndare behöver alltid ropa till Herren om frälsning, inte bara på första advent och palmsöndagen, utan varje dag. Och i dag känns ropet mera aktuellt än någonsin. Världen, och vårt eget land, är i undantagstillstånd. Sådant som varit självklart under en lång tid är ingen självklarhet längre. Kära gamla får inte ta emot besök, resor är förbjudna. Man talar om döden i ett annat tonläge än vad som varit vanligt i vår vardag.
Sex dagar före påsk kom Jesus på besök till ett hem i Betania (Joh 12:1–8). Det firades med en festmåltid. Maria offrade en dyrbar smörjelseolja för hedersgästen. Då Judas Iskariot kritiserade hennes slöseri svarade Jesus att hon hade sparat oljan till hans begravning. De orden måste då ha verkat oförståeliga, eftersom lärjungarna inte kunde ta till sig hans flera gånger upprepade förutsägelse om sitt lidande och sin död. Men i sinom tid skulle de förstå det. Då skulle budskapet om frälsningen i Jesu död och uppståndelse gå ut i världen, till hopp för alla människor.
Det hoppet har också vi som nu bävar inför krafter som människor inte behärskar. Vi har en Gud som behärskar detta, och till honom får vi också i dag ropa: O Herre, fräls! Framför allt får vi ropa till honom om förbarmande för oss, våra familjer, våra släktingar och vänner, att alla skulle se honom och åkalla honom medan det är tid.
Så ska min Gud efter sin rikedom på ett härligt sätt i Kristus Jesus ge er allt ni behöver. (Fil 4:19)
Nu dig tackar allt mitt hjärta,
Jesus, för din bittra nöd,
för din ångest, för din smärta,
för ditt kors och för din död.
Tack för allt det bittra, svåra
som du led för synder våra.
Pris och ära vare dig,
Jesus, du som dog för mig!
(E C Homburg / E L Norenius, psb 66)
