Oj, vem då? Det är kanske en överraskning att du i dag får besök av Jesus. Du hälsar väl honom välkommen?
En gång konstaterade han med sorg att han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom (Joh 1:11). En kort tid innan han slutförde sin frälsningsgärning klagade han: Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig! Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna. Men ni ville inte (Matt 23:37).
Den här söndagen påminns vi åter om Guds kallelse. Evangelietexten (Luk 4:23–30) berättar om när Jesus var i Nasarets synagoga. Hans egna drev bort honom och ville döda honom. Ändå hade de nyss fått ett klart vittnesbörd om att han var Messias, deras Frälsare.
Episteltexten (Rom 11:17–24) är också mycket allvarlig. Den talar om avbrutna grenar, som bröts bort från det äkta olivträdet för sin otros skull. Men den talar också om Guds nåd mot oss, som varit hedningar av naturen: vi har fått bli inympade i det heliga olivträdet som är Kristi kyrka, byggd på det gamla gudsfolkets stam. Där fick vi vår plats när vi döptes. Och de som ännu inte är grenar i det trädet behöver besök av Jesus för att födas på nytt och ympas in som grenar. Som grenar i detta träd får vi den livgivande saften genom Guds ord och genom nattvarden. Utan den näringen dör vi andligt och bryts bort, med förskräckliga följder.
Det är för att ge oss näring som Jesus kommer till oss i dag. Varje dag behöver vi hans ord och varje dag behöver vi leva nära honom i bönen. Och varje gång det kallas till gudstjänst behöver vi gemenskapen med församlingen. Besöken av Jesus är livsviktiga.
Så öppna i dag för den vän som så huld
dig begåvar
med skatter långt bättre än finaste guld
och krona och rike dig lovar!
(L Sandell)
