Kommentera

Ansvar och förtröstan

I söndagens evangelietext möter vi två systrar, Marta och Maria, som representerar rubrikens två huvudord. Marta känner ansvar för att Jesus och hans följe ska få något att äta, medan Maria sätter sig ner och lyssnar när Jesus undervisar. Hon har valt den goda delen, säger Jesus, när Marta förebrår honom för att han inte sett den skeva fördelningen av arbetsuppgifterna i hemmet.

Vi har många löften i vår Bibel där vi uppmanas att kasta våra bekymmer och förtrösta på Guds ledning och omsorg. Ett av de härligaste löftena är uttalade av Jesus själv i bergspredikan (Matt 6:31–33):

Bekymra er därför inte och fråga inte: Vad ska vi äta? eller: Vad ska vi dricka? eller: Vad ska vi klä oss med? Allt detta söker hedningarna efter, men er himmelske Far vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också. 

Hur ska då bonden tänka inför såningsarbetet på våren? Ska han sätta sig bekvämt och tänka att Gud nog sköter om att det växer säd på åkern? Ska byggmästaren tänka att Gud nog sköter om att materialet för det husbygge han har ansvar för kommer i rätt tid och till rätt plats, så att han själv inte behöver göra några planer och sköta om beställningarna?

Nej, så har Gud inte tänkt. Vi frånsäger oss inte ansvaret för våra liv för att Gud lovat sörja för oss. Han sköter om oss och dem vi är satta att ansvara för genom vår kallelse i vardagen, kallelsen att bära ansvar.

Men vi ska inte bära på onödiga bekymmer. Sådant som vi ändå inte kan påverka får vi lämna. Samtidigt som vi tar ansvar för de steg vi tar får vi lämna bekymren för vår morgondag åt Herren.

Vi har fått rätt att njuta av den goda delen för att Jesus valde den bittra och svåra delen. Han lämnade sin himmel för att bli människa i ringhet och fattigdom, och han tog på sig lidande och död för att vi skulle få del av det yttersta goda: att få leva med honom i hans himmelska rike. Det får vi en försmak av redan här, även om det mången gång sker i lidande och trångmål, genom att bli välsignade av Guds ord och sakrament. Inneslutna i den välsignelsen ska den goda delen inte tas ifrån oss.

Maria är ett gott föredöme i det avseendet att hon ville lyssna när Jesus undervisade. Låt oss ta vara på de möjligheter vi har att fördjupa oss i hans ord.

Jag ber dig, Gud, av hjärtans grund
att du till hjälp mig giver
ditt helga ord, att det var stund
i hjärtats djup förbliver.
Så får jag väl till liv och själ
din stora nåd erfara,
och vad mig då än hända må,
skall du mig väl bevara.

(L Spengler, psb 195:2)

Följ och dela!