Åter får vi läsa och höra det kära julevangeliet:
”I dag har en Frälsare fötts åt er i David stad. Han är Messias, Herren.”
Han som föddes är Messias – den Smorde.
Han smordes till präst för att offra sig själv för världens synder. Han är vår överstepräst som gick in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod och vann en evig återlösning (Hebr 9:12).
Han smordes till kung för att regera med sina nådemedel i sitt nåderike, som inte är av den här världen.
Han smordes till profet för att genom sitt Ord, förmedlat av hans apostlar, föra nådens budskap ut i världen, också till oss.
Det lilla barnet, som vilar i den simplaste av alla sängar, är också HERREN. Han som skapat universum, Gud själv, läggs nu på hö och strå som den ringaste bland människor. Därför har Gud också upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn för att i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära (Fil 2:9–11).
Honom vill vi nu hälsa välkommen. När vi inte har vanliga möjligheter att hälsa familj och släkt välkomna att fira jul med oss har vi ändå den stora äran att hälsa Messias, Herren välkommen. Han vill komma, och han längtar efter att det inte ska bli hos oss som Johannes skriver: Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom (Joh 1:11). Vi har hans Ord i rikt mått i våra hem och kan ta del av det via den moderna tekniken. Därför kan vi fira en god jul, trots alla yttre begränsningar.
Du Herre, som har allting gjort,
vars välde är så högt och stort,
du ligger nu på hö och strå.
Hur har du dig förnedrat så!
Ära ske Gud uti hans tron,
som oss har skänkt sin ende Son!
Med änglarna från himlens höjd
vi stämmer upp Guds lov med fröjd.
(M Luther)
En välsignad och fridfull julhelg, med ljus mitt i en mörk och bedrövlig tid!
