Enligt en gammalkyrklig tradition firar vi en söndag i anslutning till trettondagen som dopets söndag. I många kyrkor hör doptemat till söndagen efter nyår, medan andra har det på första söndagen efter trettondagen. Trettondagen ägnades förr åt Jesu dop vid Jordan. Där invigde Johannes Döparen Jesus till hans verksamhet som vår Frälsare.
En text som hör till dopets söndag är berättelsen om Filippus och den etiopiske hovmannen i Apg 8. Det är han som ställde frågan som återges i rubriken (v 36). Läser vi noggrant märker vi att vers 37 saknas. Folkbibeln upplyser i en not att senare handskrifter tillägger ett stycke där Filippus besvarar frågan med orden: ”Om du tror av hela ditt hjärta kan det ske.” Detta har varit ett argument för en del kristna samfund att inte döpa de små barnen, eftersom man tänkt att de små barnen inte kan tro.
Men det motsägs kraftfullt av Jesus, som enligt Matt 18 ställer fram de små barnen som föredömen i tro. Han säger tydligt att de tror på honom (v 6). Jesus sa att vi inte ska förakta dessa små. Guds rike tillhör sådana som de, och det är uttryckligen det lilla barnet som tar emot Guds rike på rätt sätt (Luk 18:16f). Tron är ingen prestation. Det är att ta emot det som Gud ger oss, att vila i honom. Därför ska vi inte hindra barnen från att få del av dopets välsignelser. Det är Guds ord som skapar tron, för Ordet som är med och i vattnet ger dopets vatten dess frälsande kraft (Luther i Lilla katekesen).
Den som önskar en grundlig undervisning om dopets välsignelser – även argument för barndopet – hänvisas till några goda böcker och artiklar i Logosmappen (https://logosmappen.net/?page_id=1739).
I anfäktelsens stund är det en oerhörd tillgång att få gå tillbaka till den dag som i våra kyrkböcker eller i dopattesten är dokumenterad som vår dopdag, och med Lilla katekesens ord påminna oss om vilken skatt vi då fick del av: Dopet verkar syndernas förlåtelse, frälsar från döden och djävulen och ger evig salighet åt alla, som tror det, som Guds ord och löften lovar.
Om vi har vänner som inte är döpta gör vi som Filippus: vägleder dem i Skriftens ord så att den Helige Ande lär dem att förstå vad de läser och så att de sedan med glädje kan bli döpta.
Glad jag städse vill bekänna:
Jag är döpt i Jesu namn.
Ingen tillflykt är som denna:
öppen står min Faders famn.
Ringa jordens skatter väga
mot det ena, att få äga,
klädd i dopets helga skrud,
nåd och barnaskap hos Gud.
(E Neumeister, J A Eklund)
