Den kommande söndagen för oss in i förfastan, sedan trettondagstiden har avslutats. Blickarna vänds nu mot de händelser som utgör tyngdpunkten i Jesu verksamhet. Vi kunde med en gammal term sammanfatta de kommande nio veckorna som Jesu aktiva och passiva lydnad: hans rättfärdiga kamp mot frestelser och ondska och hans oskyldiga lidande. De tre närmaste söndagarna är en övergångstid. Den första av dessa söndagar kallas med ett gammalt namn septuagesima – härlett från det latinska ordet för den sjuttionde.
Septuagesimasöndagens tema innehåller ordet oförtjänt, eller med ett äldre begrepp oförskylld. Texterna talar om en lön som inte utdelas efter förtjänst, utan av nåd. Den tredje årgångens evangelietext (Luk 17:7–10) återger en märklig undervisning av Jesus. Han talar om tjänarens otacksamma uppgift att ständigt arbeta utan att få ens ett tack för sina tjänster. Det här motsvarar inte vår tids uppfattning om lön. Jesus lägger inte in någon politisk åskådning i sin liknelse utan anknyter till den gängse inställningen till slavens arbete.
Det vi kan lära oss av Jesu liknelse är hur vi ska se på tjänsten i Guds rike. Ska vi ställa krav på lön efter prestation? Ska vi beräkna möjligheterna att få uppskattning och erkännande innan vi planerar för vårt dagsprogram? Nej, inte i Guds rike.
Osökt dyker frågor upp: är det så att betoningarna av positiv förstärkning i fostringsarbetet, eller utdelning av belöningar till barnen för hjälp i hemmet, kan leda till en överdriven förväntan på att också tjänst i Guds rike ska bli belönad på vanligt mänskligt sätt? Står psykologiska principer i motsättning mot kristen ödmjukhet och förnöjsamhet? Borde vi pränta in att vi endast är onyttiga tjänare?
Episteltexten om plus och minus i Guds rike (Fil 3:7–14) är en åskådlig undervisning om hur annorlunda förtjänsten är i Guds rike jämfört med vår tids fackliga kamp för rättvis lön. Allt det som förr var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull, skriver Paulus. Den som är gripen av Kristus har fått se in i en värld där Gud delar ut en oförtjänt lön åt ovärdiga, inte en rättvis lön efter jordiska mått, utan en lön dimensionerad efter hans oändliga kärlek till syndare. Han jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus. Den lönen är nog. Och den är oförtjänt.
Salig för intet, frälst utav nåd,
enligt Guds fasta evighetsråd.
Utan förskyllan fick syndare
nåd och förlåtelse.
(F Engelke, originaltext)
