När Jesus gick omkring och predikade följdes han av många entusiastiska människor. De bedyrade att de ville följa honom i vått och torrt. Vi kan tycka att Jesus ibland hanterade dem bryskt. Att ta avsked av familjen var inte orsak nog att lämna lärjungaskaran för en stund. Inte ens den som ville avvika för att begrava sin far visade han någon förståelse.
Undanflykter är något som vi människor är skickliga att hitta, när kallelsen till den allra viktigaste gemenskapen kommer. En beskrivning som är typisk också för vår tid finns hos Jeremia, som lägger fram Herrens kallelse (Jer 6): ”Fråga efter de urgamla stigarna. Fråga efter den goda vägen och vandra på den, så ska ni finna ro för era själar.” Svaret blev klart och enkelt: ”Vi vill inte vandra på den.”
Det här svaret visar människans grundinställning till Guds kallelse. Människan är född med ryggen mot Gud och vill inte veta av hans godhet och nåd. Det som vi människor lockas av är yttre förmåner, kanske att få sola oss i glansen av en stor lärare och förebild, eller att få en framträdande plats vid en fest med ära inför människor. Inte ens Jesu egna lärjungar var fria från en sådan strävan. Men de skulle få lära sig att lärjungaskapet förde med sig kostnader.
Den här söndagen har temat Kallelsen till Guds rike. Vi kommer inte undan frågan: Hur ställer du dig till Guds kallelse? Passar det att söka upp de urgamla stigarna? Sådant är inte populärt i vår tid utan möts ofta av motsägelser, rentav hån och mobbning. Det finns många röster som lockar oss att gå andra vägar. Likväl finns bara en väg som leder till Livet.
Jesu allvarsord ljuder strängt också i dag (Luk 9:62): ”Den som sätter handen till plogen och sedan blickar bakåt passar inte för Guds rike.” Men lika allvarlig är också kallelsen att komma för att av nåd få den dräkt som passar i Guds rike: ”Följ mig!”
Se, öppen står Guds fadersfamn
ännu alltjämt för dig!
Än kallar han dig ömt vid namn
och bjuder dig till sig.
Än ljuder högt hans maningsord:
Säg, varför dröjer du?
Se, vid hans rika bröllopsbord
är rum för dig ännu!
(L Sandell)
