Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem liknar alltså en klok man som byggde sitt hus på klippan. Regnet öste ner, floden kom och vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det föll inte, för det var grundat på klippan.
Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden. Regnet öste ner, floden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman. Och dess fall var stort.’” (Matt 7:24–27, SFB15)
De här orden är Jesu avslutande ord av bergspredikan. I en liknelse framställer han två olika typer av lyssnare av hans ord. Den första typen av lyssnare är den som hör hans ord och också handlar efter dem. Den lyssnaren liknar Jesus vid en klok man som byggde sitt hus på en klippa. Trots att regnet öste ner, en flod kom och vindarna piskade mot huset föll det inte. Det var byggt på klippan. Den andra typen av lyssnare är den som hör Jesu ord, men som inte handlar efter dem. Jesus liknar den lyssnaren vid en person som byggde sitt hus på sand. Därför kallas den personen en dåre. Regnet öste ner, floden kom och som i det första fallet blåste vinden mot huset. Eftersom det huset var byggt på sand föll det ihop. Fallet var dessutom stort, så man får anta att om inte hela huset föll ihop, så måste åtminstone en stor del av det ha gjort det.
Vad kan man lära sig av den här liknelsen? Det Jesus vill förmedla med liknelsen är förstås att man ska lyssna till hans ord och handla efter dem. Det är en hållbar grund för livet. Vill man inte handla efter dem, så har man byggt på en grund som inte kommer att hålla, och raset kommer då att vara stort.
Men är det inte så att en människa blir frälst genom tro allena, utan laggärningar? Ja, det står fast. Men när vi har blivit kristna är det ändå meningen att vi ska följa Guds bud och leva som Kristi lärjungar. Också det har Gud ämnat oss för när han omvände oss: Han har också gett oss kallelsen att vara ”jordens salt” och ”världens ljus” (Matt 5:13–14).
Men är inte det här att återvända under lagens ok, att igen börja slava under lagen? Nej! Att slava under lagen betyder att jag tror att jag måste uppfylla lagen för att bli frälst. Men nu som frälst genom tron på Kristus fördöms jag inte längre av lagen. Jag har i stället ett barnaskap från Gud, och han inbjuder mig att tjäna honom som hans barn, utan fruktan. Det är alltså ett privilegium att ha fått en sådan kallelse av Gud.
Samtidigt sticker Jesus inte under stol med hur det går dem, som inte vill leva som hans lärjungar, inte vill bygga sitt liv utifrån hans ord. De faller, och fallet blir stort. En troende människa kan alltså inte välja bort lärjungaskapet. Den som inte vill leva enligt Jesu ord kommer att lida skeppsbrott i tron och därmed gå miste om frälsningen.
Då kan vi med rätta ställa samma fråga som lärjungarna: ”Vem kan då bli frälst?” (Matt 19:25). Men Jesus lovar: ”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv. De ska aldrig någonsin gå förlorade, och ingen ska rycka dem ur min hand. Min Far som gett mig dem är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Fars hand.” (Joh 10:27–29 SFB15). Vi behöver inte vara oroliga. Inget kan rycka oss ur Jesu händer. Han bevarar oss i tron tills vi nått vårt himmelska hem.
Jesper Hansen
