När Jesus beskriver tiden före sin återkomst använder han mörka och dystra ord. Han beskriver ingen ljus framtid här på jorden. Folken ska gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och vågornas dån (läs Luk 21:25–33!). Människor ska tappa andan av skräck i väntan på det som ska drabba världen, för himlens makter ska skakas. Kan man beskriva dagens situation tydligare? Just nu håller man andan: vart leder den nya coronavarianten? Samtidigt målas klimatets hotbilder upp i skräckscenarier och vapenskramlet ökar.
För en kristen som vet hur Jesus fortsätter är detta inte den dystra slutpunkten: Då ska ni se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. Men när det här börjar hända, så räta på er, säger han, och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig. Det som händer är en nödvändig följd av Guds rättfärdighet, eftersom ondskan måste få ett slut. Men för dem som tillhör Jesus är det en befrielse. Tiden av nöd och jämmer får sitt slut och den eviga glädjen hos Herren förverkligas.
Den andra söndagen i advent liknar söndagen före domsöndagen. Den påminner om att tåligt vänta på Jesu återkomst. Den lär oss vad vi har för hopp mitt i ångesten och rådlösheten. Herren är nära! Och hos Honom finns trygghet. För han kom till vår jord en gång för att frälsa oss från våra synder. Ingen kan hänvisa till så svåra synder att inte Jesus skulle ha gottgjort för dem. Och du som är döpt och tecknad med korsets tecken får vara fullt viss om att Hans rättfärdighet täcker över all synd och brist, och att du därmed inte behöver vara ängslig för att bli utanför.
Men alla de som grips av ångest, vad ska vi då säga dem? Jo, se på Jesus! Se honom som blev korsfäst och som uppstod för din skull! I dag har vi verkligen ett missionsfält mitt ibland oss. Det finns så många som är rådlösa. Berätta för dem om honom som redan har vunnit över djävul och all ondska, och som inget hellre önskar än att alla ska se och känna honom på den dagen när han kommer.
Se uppåt, vänner! Sänk ej blicken neder
och fäst ej hjärtat så vid jordens grus,
då Herren Jesus har berett åt eder
ett rum i himlen, i sin Faders hus!
(Sionsharpan 530)
