När Jesaja uttalade sin julprofetia (Jes 9) rådde ett stort mörker över Galileen, där Guds Son 700 år senare skulle växa upp som en sann människa, född av jungfru Maria. Men redan då fick han se det stora ljuset i fjärran. Det ljus som omstrålade herdarna utanför Betlehem var redan en verklighet inför profetens ögon. Det lilla barnet i krubban kunde han identifiera som Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Far, Fridsfurste.
Visst är Han ett under. Detta ifrågasätts av de lärde. Just inför högtiden brukar de träda fram med sina angrepp på Bibelns trovärdighet, och mörkrets makter använder sina tjänare för att förlöjliga Guds Ord och förmörka det underbara budskapet om Frälsarens födelse och verksamhet. Det mörker och den ångest som griper om sig i vår tid kan jämföras med det mörker som rådde i Israel på Jesajas tid.
Det som Johannes uttalar i början av sitt evangelium besannas åter (Joh 1:10f): ”Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom.”
Det finns dock en fortsättning: ”Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.” För dessa som tror på honom skiner det stora ljuset också i dag. Hans ord är ljuset på vår väg, han är livets bröd, han är dörren. Han, som skapat allt och besitter all makt i himlen och på jorden, är ännu mitt ibland de sina. Han besegrar mörkret med sitt Ord med samma kraft som han betvingade soldaterna som skulle gripa honom i Getsemane.
Om det kan vi med förundran sjunga: Förunderligt och märkligt, omöjligt att förstå. Och vi stämmer in med salig fröjd i änglaskarans ord: Pris, ära Gud i himlens höjd och frid här på vår jord.
Var för oss vägen och ljuset,
låt oss din sanning få se!
Värm oss när hjärtat är fruset,
och oss din salighet ge!
Ge oss en julfröjd som varar
ej blott en dag eller två!
När du din nåd oss förklarar,
hjälp oss att lita därpå!
(L Sandell)
Fridfull jul!
