”Gud gör dig dummare.” Så påstods i en vetenskaplig rapport som publicerades år 2013. Man hävdade alltså att tron är ett tecken på lägre intelligens. Visserligen finns det undantag, erkände man: det finns också gott om högt begåvade troende människor.
När Jesus hade inlett sin offentliga verksamhet drogs stora skaror av människor till honom. Många sökte hjälp för olika sjukdomar. Där fanns en spetälsk som var utstött från samhället, men som genom Jesus och hans helande ord återfick sitt liv bland andra människor. Där fanns en hednisk officer som sökte hjälp för sin sjuke tjänare. Han såg sig inte värdig att få Jesus på besök, men litade på att ett ord skulle bota tjänaren. Och så skedde (Matt 8:13). Och Jesus berömde hans tro.
Aposteln Paulus brukar av många anses vara en av historiens intelligentaste människor. Han bekände: ”Det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son som har älskat mig och utgett sig för mig” (Gal 2:20).
Vad är det som får välutbildade och tänkande människor att tro på Jesus? Det är inte deras primitiva tänkande – rester av tiden från savannerna, som trosföraktarna säger. Det är inte deras kultur och tradition. Jesus säger ju att han inte har funnit någon så stor tro i Israel som hos den hedniske officeren. Och ett litet barn får stå som föredöme när han tillfrågas om vem som är störst i himmelriket.
Det är Jesus som skapar tro. Hans undergärningar kunde dra massor av människor, men när han undervisade om vem han var drog sig många bort. Det är hans Ord som är Ande och liv. Också i dag väcker han tro och överbevisar oss genom sitt Ord.
Det kära ord, det enkla ord,
hur kan vi det förgäta?
Var finns en visdom på vår jord
som sig därmed kan mäta?
Var ger oss världen sådan grund,
där vi vårt liv kan bygga,
som ordet ur Guds egen mun,
det eviga och trygga?
(J L Runeberg)
