I våra trädgårdsland brukar vi inte gilla ogräs. För att få en bra skörd försöker vi rensa bort ogräset innan det växt till sig och riskerar att förkväva våra morötter. Märkligt nog lär inte Jesus så i evangeliet för den femte söndagen efter trettondagen. Nej, han säger: ”Låt båda växa tillsammans fram till skörden” (Matt 13:30). Av den förklaring av liknelsen som han ger sina lärjungar senare vet vi att han med skörden avsåg domens dag.
Det onda, som djävulen har sått ut, ska inte rivas upp med våld. Då skulle ingen av oss överleva. För vi har nämligen den onda säden i oss, i det gift som vidhäftar oss sedan födelsen, och som kallas synd. Jesus ensam är den som kan kallas god. Han var syndfri.
Det onda finns också med oss i vår omvärld. Det är inte uteslutet ens i kristna församlingar. Även en som bär det kristna namnet och som har den goda bekännelsen kan vara en hycklare. Bara Gud känner hjärtana. Därför kan ingen ren församling finnas här på jorden. Det går inte att, som man ibland har tänkt och gjort, driva ut villolära med svärdet.
Däremot finns det ett annat vapen som vi har fått i uppgift att bruka: Andens svärd. Det är Guds ord som ska avslöja vår synd och leda oss till omvändelse. Det som är fött av kött är kött, men den som genom dopet och tron har fått det nya livet i gemenskapen med Jesus behöver inte ensam strida mot det onda. Som Guds rena och oskyldiga lamm gick Jesus i döden för den brottsliga världen. Ordet om honom ger oss redan här i tiden förvissning om att han på den yttersta dagen slutligen ska befria oss från det onda som ständigt hotar oss här i tiden.
Detta Ordets svärd ska svingas mot alla falska läror och lärare, för deras frukt kan vi känna igen. De falska lärarna ska inte ha rätt till våra predikstolar. Jesus säger att vi ska se upp för dem, och apostlarna säger att vi ska dra oss ifrån dem och inte välkomna dem. Jesus har också gett oss förtroendet att bruka löse- och bindenyckeln för att hindra det onda att tillskansa sig sådan makt som det inte bör ha och befria samveten från att bära den skuld som Jesus redan har tagit bort.
När vi möter det onda, både i vårt eget kött och i omvärldens hot, frågar vi oss hur länge Gud ska låta detta finnas och vålla oss så mycken smärta och oro. Vi får då veta att det förblir så ända till den dagen när Jesus kommer tillbaka, eller tills vår kropp läggs i graven. Därför ber vi: Kom, Herre Jesus!
Tänk när en gång jag utan synd skall vara,
var tanke ren, var gärning utan brist,
när jag ej ängslas mer för någon fara
och varje frestelse sin kraft har mist.
(W A Wexels / E Silén)
