Med söndagen Septuagesima kommer vi in i förfastan. Därmed har vi avslutat epifaniatiden, som i år blev ovanligt lång eftersom påsken infaller sent i år. Den egentliga fastetiden inleds på askonsdagen den 2 mars. Septuagesima, den tredje söndagen före fastetiden, är latin och betyder att vi har ungefär 70 dagar till påsk. Detta är en avrundning, för vi har nu nio veckor fram till påsk.
Septuagesimasöndagens tema är Guds oförskyllda nåd, eller Guds oförtjänta nåd. Jesus berättar en liknelse om vingårdsmän som alla får samma dagslön oberoende av hur många timmar de arbetat i vingården. När vingårdens ägare om kvällen delar ut lönen blir vingårdsmännen förvånade. ”Skulle de där som arbetat bara en timme få samma lön som vi som svettats hela långa dagen?” undrar de. Vilken orättvisa!
Jesus uttrycker med sin liknelse en av himmelrikets hemligheter: Gud ger inte sin lön efter förtjänst, utan av nåd. Det är för att han är så god som han ger lika mycket åt dem som kommit i den elfte timmen som åt de första. Den här lönepolitiken liknar ingenting av det som våra fackföreningsrörelser kämpar för.
Så ska också de rättfärdiga inför den slutliga domen bli överraskade: ”När har vi sett dig hungrig och gett dig att äta?” Att de inbjuds till den stora måltiden beror på Guds oförtjänta nåd. De som vill hänvisa till sina förtjänster blir bortvisade.
Grunden till Guds handlande är den förtjänst som vingårdsmannens son, Jesus Kristus, har skaffat genom sitt rena, syndfria liv och genom sin ställföreträdande offerdöd på korset. Hans förtjänst får vi ta emot utan förskyllan, helt gratis. Och den som tar emot den blir rikligt välsignad, inte bara med en dagslön utan med ett evigt liv i Hans gemenskap.
Tack då, min Jesus, Frälsare kär.
att du har köpt mig sådan jag är!
Syndig och oren är jag i mig,
helig och ren i dig.
Äran, äran, den skall Jesus ha
här på jorden och i himlarna.
Han har borttagit alla synderna.
Amen, halleluja!
(F Engelke)
