När vi lyssnar till Jesu undervisning i bergspredikan verkar himlen vara utom räckhåll: ”Om inte er rättfärdighet går långt över de skriftlärdas och fariseernas, kommer ni aldrig in i himmelriket” (Matt 5:20). Då måste vi utbrista som lärjungarna gjorde vid ett annat tillfälle: ”Vem kan då bli frälst?” De blev bekymrade när Jesus hade svarat en rik ung man med jämförelsen att det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike (Matt 19:24).
Sanningen är att det är omöjligt att komma till himlen om det ska bero på oss. Det sade Jesus också helt tydligt: ”För människor är det omöjligt.” Det här är den yttersta sammanfattningen av Kärlekens lag, som är vårt tema för den sjätte söndagen efter Trefaldighet. I Romarbrevet (3:19) beskriver Paulus lagens syfte med orden: ”Men vi vet att allt som lagen säger är riktat till dem som står under lagen, för att var mun ska tystas och hela världen stå med skuld inför Gud.”
Gud har stängt lagens väg till himlen för oss för att vi ska se den enda framkomliga vägen: ”Men för Gud är allting möjligt.” Paulus går genast vidare från lagens syfte till att visa på Guds väg: ”Men nu har det uppenbarats en rättfärdighet från Gud utan lag, en som lagen och profeterna vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus för alla som tror” (Rom 3:21f).
Den vägen är öppen till himlen. Jesus själv uppfyllde kravet som lagen ställt: han levde utan synd. Han presterade en rättfärdighet som långt övergick de människors som ansågs fullkomliga. Och genom tron får vi räkna oss denna fullkomlighet till godo. Genom tron är hans rättfärdighet vår. Och våra synder dog han för på korset. Därför är himlen öppen för var och en som tror på honom.
Se, Kristus har uppfyllt Guds heliga lag
och världen förlossat från nöd.
Så låt oss då fröjdas och sjunga var dag:
Vår synd tog han bort i sin död!
Se, nu är det öppet för vilka som helst
att in i det helgaste gå,
ty blodet har runnit och världen är frälst.
O, syndare, akta därpå!
(Okänd, A Hydén)
