Jesu varnar i slutet av bergspredikan (Matt 7:15ff) för de falska profeterna, och förliknar dem vid träd som bär dålig frukt. Eftersom frukten är dålig är också trädet dåligt. Det hjälper inte ett dåligt träd att simulera goda frukter genom vackra ord.
En variant av samma tanke tar Jakob upp i första kapitlet i sitt brev: ”Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva.” Det ska finnas en harmoni mellan att höra och att göra, Det vi hör fyller hjärtat, och ”vad hjärtat är fullt av, det talar munnen” (Matt 12:34).
Jakob fortsätter: ”Om någon menar sig tjäna Gud men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, då är hans gudstjänst ingenting värd.” Med andra ord: en sådan utgör ett dåligt träd som inte har några förutsättningar att bära god frukt. Den frukt som produceras av människans egen tanke eller gärning är dålig. Den goda frukten kan endast skapas av det goda trädet, av Jesus.
I Rom 16:18 kopplar Paulus ihop varningarna för de falska lärarna med deras falska ord: ”Sådana människor tjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och med fina ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor.” Tyvärr är detta fenomen vanligt i folkkyrkliga predikstolar. Det viktigaste verkar ofta vara att prästen predikar vackert och kärleksfullt. Om predikan stämmer med Jesu och apostlarnas ord är mindre viktigt.
Helt annorlunda lär Jesus: ”Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord” (Joh 14:23). Så handlar den som är beroende av det goda trädet och inte kan leva vid sidan av det. Saften från det goda trädets stam är Herrens Ord. Grenen som får sin saft från det trädet bär frukt, han vet inte själv hur. De falska profeterna bär fram den dåliga frukten av sin egen förvända vishet.
Jesus säger: ”Akta er för de falska profeterma.” Paulus är på samma linje: ”Håll er borta från dem.” Hör och gör efter Herrens Ord!
Kom till oss, du, o Jesus kär,
och framgång åt ditt ord beskär!
Låt nådens evangelium
hos otrons släkte än få rum!
(F G Hedberg)
