Liknelsen om kungasonens bröllop (Matt 22:1–14) innehåller starka allvarsord. Det första är den reaktion som möter tjänarna när de framför inbjudan: De som var bjudna ville inte komma. Kungen ger inte upp, utan genom andra sändebud vädjar han innerligt till gästerna att komma. Men de gör något som vi finner mycket underligt: de misshandlar och dödar tjänarna som kommer med ett så fint erbjudande. Då tar kungen till ett strängt straff: dessa mördare blir i sin tur mördade och han förstör deras städer. Och så går budet ut till alla möjliga, som man träffar på.
Det andra allvarsordet drabbar en man som i sin självsäkerhet inte bryr sig om de bröllopskläder som kungen tillhandahåller för gästerna: Bind honom och kasta ut honom i mörkret här utanför!
Det här är ett av de tillfällen när Jesus med tydliga ord talar om den dubbla utgången. Likväl är det en lära som är för svår för den moderna människans upplysta förstånd. Hur skulle en god Gud kunna göra sådant? frågar man.
Vi firar reformationens högtidsdag på måndag, den 31 oktober, till minne av att Martin Luther spikade upp sina teser mot avlatshandeln. I liknelsen vi har anfört finns motiveringar till att vi ännu behöver reformationens budskap: Evangelium till folket! Vi kan visserligen förstå att Jesus med sin liknelse bestraffade judarna för deras ohörsamhet, som några dagar senare skulle leda till att de fick kungasonen korsfäst, men budskapet är lika angeläget för oss. Inte bara judarna vände honom ryggen, utan av naturen vänder vi alla ryggen till Gud. Vi vill inte komma. Men han ger inte upp. Ännu i dag ljuder budet: kom till bröllopet, kom, alla!
Och även om budet når oss med en kallelse till det himmelska bröllopet utan villkor, tack vare kungasonens förtjänst, vill vi så gärna smyga in de egna förtjänsterna för att ha något att skryta över själva. Men inför Guds allseende ögon gäller inget annat än nåden allena: Jesu Kristi förtjänst.
Ännu i dag går budet ut: kom till bröllopet! Hör, du som har öron, så får din själ leva!
Men tvekar du? Är än hans nåd
tillräcklig ock för dig?
Och skulle ej hans frälsningsråd
till dig än sträcka sig?
Han har ju sagt sitt var och en,
så lägg då inte till:
Jag måste komma from och ren.
Nej, kom nu den som vill!
(L Sandell)
