I många församlingar firar man kyndelsmässodagen den här söndagen. Egentligen infaller den 2 februari, 40 dagar efter jul, eftersom den firas till minne av att Maria och Josef bar fram ett offer i templet för att enligt lagens bud lösa ut sin förstfödde. Allt förstfött var helgat åt Herren och skulle lösas med offer. Kyndelsmässodagen är därmed den sista högtiden i julkretsen.
Den 5 februari firar vi septuagesimasöndagen som inleder förfastan. Dagen är nådelönens söndag, då vi tackar Gud för att vi får en oförtjänt lön av hans nåd, utan egna förtjänster. Det är naturligt för oss människor att som Petrus fråga vad vi får för lön för att vi följer Jesus (Matt 19:27). Jesus lovar verkligen att ingen som försakat det jordiska goda ska bli utan lön. Men hur bestäms lönen? Den text, som vi läser under den första årgången, berättar om vingårdsmännen som alla fick samma lön oberoende av hur länge de hade arbetat. Var det inte orättvist?
Vingårdens herre tillrättavisar dem som klagar (Matt 20:15): ”Får jag inte göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är god?”
Också Paulus talar i 1 Kor 3 om lön för byggnadsarbetarna i Guds rike. Den ska utmätas som lön för det byggnadsverk som består. Men lönen är inte att bli frälst, för var och en som tror på Jesus blir frälst utan hänsyn till de egna meriterna. Aposteln ger oss en märklig undervisning (v 15): ”Men om hans verk brinner upp ska han gå miste om lönen. Själv ska han dock bli frälst, men som genom eld.”
Vi står som så många andra gånger inför ett mysterium. På den yttersta dagen ska det bli klart vad Gud menar med lönen. Fram till dess har vi att lära oss två saker: Att vi blir frälsta av nåd utan egen förtjänst, och att Gud vill att vi ska vara kloka och trogna i den tjänst han ger oss var och en. För han kommer på sitt sätt att belöna den trogne tjänaren. Gud vill så uppmuntra oss att se framåt mot den dag när världens lön – otack och hån – byts mot den härlighet som han uppenbarar åt alla som älskar honom. För detta ska Han allena ha äran.
Att Jesus allt betalt, det är min stora tröst,
när jag ska en dag skall dö. Han har mig återlöst!
Jesus allt betalt, allt åt mig han gett.
Syndernas förlåtelse med blodet han berett.
(Ur Lammets lov)
