Två gånger per år riktas våra blickar mot en kung som kommer ridande på en åsna. På första söndagen i advent firar vi kyrkans nyår. Vi hälsar kungen välkommen för att förbereda oss för hans ankomst till jorden som ett litet barn. På palmsöndagen hälsar vi honom som kommer för att fullborda sitt uppdrag som Frälsare, för att lida och dö i ringhet, ensam och övergiven av alla.
Under en kort stund hyllades Messias av en jublande folkskara. De visste inte att de efter några dagar skulle vända sig mot honom och ropa: ”Korsfäst!” De drömde om att deras kung skulle triumfera med jordisk makt och återupprätta Davids storhet, genom att befria dem från romarnas terrorvälde. Men de förstod inte att den verklige fienden skulle besegras på annat sätt. Djävulen skulle krossas så som profeterna hade sagt: genom att Guds Son skulle dö i människornas ställe och så verkställa det slutliga och fullkomliga offret för synden.
Vi har genom apostlarnas undervisning lärt känna den verkliga orsaken att tillbe och ära vår Gud. Vi har fått veta att den som red i saktmod på en åsna är den Gud som är värd vår tillbedjan och ära. Med Johannes har vi fått se in i den himmelska världen där Lammet står i centrum och är föremål för tillbedjan från miljoner människor, från alla folk och stammar och länder och språk. Där ska var och en som ärat Honom här på jorden en gång vara med och delta i en evig lovprisning.
Denna ära tillkommer Honom för att Han har ”återlöst, förvärvat och vunnit mig, förlorade och fördömda människa, ifrån alla synder, ifrån döden och djävulens våld, inte med guld eller silver, utan med sitt heliga och dyra blod, och med sin oskyldiga pina och död. Han har gjort allt detta för att jag skall tillhöra honom, leva under honom i hans rike och tjäna honom i evig rättfärdighet, oskuld och salighet” (Luthers Lilla katekes, förklaringen till andra trosartikeln).
Så ärar vi vår kung på palmsöndagen, under Stilla veckan och alla dagar.
Därför vill jag prisa, prisa dig allena,
dig Guds Lamm, du helga, rena,
dig, du ärans konung, konung utan like,
som mig kallar till ditt rike.
Pris ske dig! Lär du mig
att åt dig frambära evigt lov och ära!
(L Sandell)
