Den andra söndagen efter Trefaldighet är kallelsens söndag. Budskapet är allvarligt, inte minst i den andra årgångens evangelium där Jesus talar om att det är nödvändigt att beräkna kostnaderna (Luk 14:25–33). Vad menar han egentligen när han säger: ”På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge om han inte avstår från allt han äger”?
På grund av de här orden är det en och annan som valt att bli en tiggarmunk, en ”gråbroder”, för att verkligen förkroppsliga efterföljelsen och avstå från all jordisk egendom. Sade inte Jesus åt den rike mannen som frågade efter vägen till evigt liv (Luk 18:18ff) att han skulle sälja allt och ge åt de fattiga, för att sedan följa Jesus? Men han sa också att det är svårare för en rik att komma in i Guds rike än för en kamel att komma in genom ett nålsöga.
Det är skäl att noggrant notera hur Jesus besvarade lärjungarnas förvånade fråga: Vem kan då bli frälst? De fick ett klart svar: Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.
Jesus framställer sådana villkor att vi får ge upp: med våra egna försök kommer vi inte in i Guds rike. Kostnaderna är för stora. Det som öppnar vägen är det som Jesus har betalt. I påskpsalmen sjunger vi: ”Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet.” Det som han betalade fullgör precis alla Guds krav på oss. Och sedan tog han på sig det straff som vi borde ha betalt för vår synd. Han gick i döden för syndare, för dig och mig.
Det ligger stora kostnader i vågskålen. Men den välsignelse som ligger i den andra vågskålen är ofantligt stor: den ger oss en inträdesbiljett till den stora måltiden som han kallar oss till. Han rentav nödgar människor att komma till måltiden: fattiga, handikappade, blinda och lama. Det är sådana som inte gjort sig förtjänta av någon rätt. Sådant är evangelium.
Men visst är det en stor förmån att få berätta för andra att Jesus har öppnat vägen? Och sedan att notera att de kostnader som efterföljelsen medför är små i förhållande till välsignelsen. Paulus beskriver det så här (Rom 8:18): Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår. Från motsatt sida är kostnaden betydande: vill jag inte vara Jesu lärjunge ska jag också vara medveten om risken att bli bortvisad för evigt.
Har du i syndens tjänst förspillt
det arv du en gång fått,
hör, hur han kallar dig så milt
och ber dig komma blott!
Och högtidskläder, skor och ring
han har tillreds, ty se,
av dig han väntar ingenting,
blott att dig allt få ge!
(L Sandell)
Bön: Käre Jesus! Du ställer svåra krav på dina lärjungar. Lär mig att se att du har uppfyllt alla krav i mitt ställe och öppnat vägen, så att jag får vara din här i tiden och sedan, när min tid är ute, får komma till dig i himlen. Hjälp mig också att visa andra till dig, i ditt namn. Amen.
