Kristi förklarings dag är det gamla namnet på den sjunde söndagen efter Trefaldighet (den åttonde efter pingst). Namnet är för den moderna människan något missvisande. Det handlar inte om att förklara i vanlig mening, som en lärare gör när hon beskriver hur en larv blir puppa och fjäril, utan benämningen kommer från ordet klar, eller klarhet. När Jesus mötte Mose och Elia på det höga berget (förklaringsberget!) strålade han i ett sken som var starkare än vad som kan beskrivas med ord. Hans härlighet uppenbarades för tre lärjungar under en kort stund.
När Jesus, innan hans lidande började, satt med sina lärjungar i övre salen såg man inget av den härligheten. Därför kan det förbrylla oss, när han efter att Judas hade gått för att förbereda sitt förräderi, uttalade orden (Joh 13:31): ”Nu är Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i honom.” Sedan säger han att Gud ska förhärliga honom snart. När då?
Det här förhärligandet skedde inte med något starkt ljussken som på det höga berget. Det skulle ske genom att Människosonen upphöjdes på förbannelsens trä, på Golgata kors. För den mänskliga betraktaren såg det ut som raka motsatsen till förhärligande. Till förhärligandet hörde att Jesus tvättade sina lärjungars fötter, alltså en slavuppgift, att lärjungarna övergav honom i den mörkaste stunden i Getsemane, och att Gud lät ett stort mörker komma över världen, när han nu skulle låta världens synder drabba den ende oskyldige med en fruktansvärd pina. Det verkar ju vara raka motsatsen till förhärligande.
Men sådan var Guds plan. Härligheten uppenbarades i den djupaste svaghet, i det som människor såg som ett stort misslyckande. Aposteln Paulus berättar i 2 Kor 12 hur han fick uppleva kontrasten mellan den himmelska strålglansen – när han rycktes upp till tredje himlen – och den bittra besvikelsen i att inte bli fri från törntaggen i köttet, som han bett om. I stället hänvisades han till Guds nåd, som fullkomnas i svaghet. När han insett den sanningen berömmer han sig hellre av sin svaghet, för att Kristi kraft ska vila över honom.
Så blir Kristi förklarings dag ett vittnesbörd om att den kraft vi ber om för tjänsten i Guds rike inte vilar på oss själva, utan på den nåd som ges åt den svage. Därför ska vi inte söka någon härlighet och ära i det vi själva planerar och uträttar, utan den finner vi hos den korsfäste. Även om Han ser svag ut är det Han allena som är kraftkällan. Även om det Ord som förkunnas av Hans mänskliga redskap förefaller svagt, är det i det Ordet som kraften finns.
Guds ord har makt, det segrar vinner,
ur fångenskap till frihet för.
Det är en eld som mäktigt brinner
och brinnande vår ande gör.
Det är en hälsokälla god
som ger den svage kraft och mod.
(A Hydén)
Bön: Käre Jesus! Tack för att du ödmjukade dig under all mänsklig förnedring och svaghet för att föra mig och alla som tror på dig till den himmelska härligheten när den dagen är inne. Visa mig hur jag kan förhärliga dig, men att nöja mig med din kraft som fullkomnas i svaghet och inte söka egen ära. Amen.
