Vi var hos systrarna Marta och Maria redan förra söndagen. Nu är vi på återbesök, men nu i sorgens tecken. Deras bror Lasarus har dött. Han hade redan varit död i fyra dagar när Jesus kom, och han bar redan förgänglighetens märken på sin kropp, som låg i graven. Men nu ger Jesus ett förebud till det stora som skulle ske en kort tid därefter. Han undervisar om uppståndelsens hopp genom ett stort mirakel.
Många av våra kära som läggs i graven följs av de ord som Jesus uttalar (Joh 11:25f): ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö.”
Visst är det märkliga ord: människor som bevisligen dör ska aldrig någonsin dö! Förklaringen är att vi ofta menar något annat med döden än Jesus avser. Vid ett annat tillfälle uppväckte Jesus en tolvårig flicka, dotter till synagogföreståndaren Jairus (Mark 5; Luk 8). När människorna berättade att hon var död sa Jesus: ”Flickan är inte död. Hon sover.” När de andra avsåg en kroppslig död, talade Jesus om det andliga livet som motpol till andlig död. Den som lever det andliga livet ska aldrig dö den eviga döden.
Död är skilsmässa från Guds välsignelser. Visst är det så att skilsmässan från Guds timliga välsignelser är smärtsam. Men långt allvarligare är det att vara skild från Guds andliga välsignelser. Den andliga döden kom in i världen genom syndafallet, och utan Jesus skulle den leda till evig död, dvs en evig skilsmässa från Gud i evighet. Men tack vare honom har vi ett hopp: liksom Lasarus med ett ord blev väckt från sin sömn i graven, så ger Guds pånyttfödande ord del i det andliga livet i trons gemenskap med Jesus, och som består även om kroppen för en tid läggs i graven. Och på den dagen när Jesus kommer tillbaka ska hans ord kalla de troende till den eviga saligheten hos honom.
Så får vi under den mörknande hösttiden fira en påminnelse om påskens hopp, och prisa Honom som är uppståndelsen och livet.
Det liv som fram ur graven går
skall aldrig mera dö.
Mig Kristus lovar evig vår
trots död och vintersnö.
(C J Boye, J A Eklund)
Bön: Käre Jesus! Tack för att du kom för att frälsa oss från dödens makt och gav oss ett hopp om en salig evighet hos dig. Hjälp mig att aldrig lämna gemenskapen med dig, det verkliga livet. Amen.
