Översteprästen Kaifas förstår inte själv innebörden i den sanning han uttalar inför Stora rådet: Inser ni inte att det är bättre för er att en man dör för folket än att hela folket går under? Han tror att det värsta som kunde hända var att romarna kommer och tar ifrån dem både templet och folket. Men vad som verkligen är det värsta inser han inte: att djävulen hade makt över folket och hotade det med helvetet, och att bara Gud kunde ingripa för att rädda det.
Det värsta som nu kunde hända var att djävulen via sina redskap skulle sätta käppar i hjulet för Messias och förhindra att han skulle fullborda sin frälsningsgärning, som var planerad av evighet. Men det kunde inte ske, för Gud hade kontroll. Han skulle frälsa sitt folk och krossa djävulen genom sin Sons ställföreträdande lidande och död. Och han hade bestämt när tiden var inne.
Kaifas uttalar sanningen trots att han själv inte förstår varför. Han tjänstgör som Guds profet, som utsäger det som Gud lägger i hans mun. Sanningen är att en man skulle dömas till döden som ställföreträdare för hela folket, och inte bara för Israels folk, utan för alla Guds skingrade barn runt hela världen. Det rätta påskalammet skulle föras till slaktbänken.
Nu står vi beråd att inleda Stilla veckan. Ännu är inte tiden inne för offret. Påskalammet ska förberedas, så som Mose föreskrev för Israels barn i Egypten (2 Mos 12): lammet skulle utses på tionde dagen i första månaden Aviv (kallades senare Nisan) och det skulle sedan slaktas på kvällen den fjortonde dagen. Guds Lamm förberedde själv tillredningen under dessa fyra dagar då han var fullt verksam i templet och undervisade. Och på skärtorsdagens kväll ordnade han sin sista måltid med sina lärjungar. Först dagen därpå skulle det verkliga offerlammet slaktas, exakt på den tid Gud hade bestämt.
Lyssna till det som Guds profeter och apostlar har talat! De har framfört Guds budskap under Gamla testamentets tid om Honom som skulle komma, och de har återgett Jesu undervisning för oss i Nya testamentet om hur allt har fullbordats. Så förbereder vi oss i Stilla veckan för att följa offerlammet till korset, där han dör för att samla och förena Guds skingrade barn.
Guds rena lamm, oskyldig
på korset för oss slaktad,
alltid befunnen tålig
fastän du var föraktad,
vår synd på dig du tagit,
död, helvete nedslagit.
Förbarma dig, o Jesus.
(N Decius, O Petri)
Bön: Käre Herre och Frälsare! Tack för att du blev vårt offerlamm och i ditt lidande och död fullgjorde lagens krav på rättfärdighet. Lär mig att tacksamt och troget lyssna till vad du lär oss i ditt Ord. Ge mig en stilla förberedelse inför den stora högtiden, i Jesu namn. Amen.
