När aposteln Paulus anklagas av de judiska ledarna för att komma med en ny lära, som vållar oroligheter och strid bland judarna, får han möjlighet att försvara sig inför kung Agrippa (Apg 26). Då hänvisar han till Gamla testamentets profeter: Jag säger inget annat än vad profeterna och Mose har sagt skulle ske: att Messias skulle lida, och att han som den förste som uppstått från de döda skulle förkunna ljuset både för vårt folk och för hedningarna.
En tid därefter, sedan han fängslad förts till Rom, skriver samme apostel i Ef 2:20: Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.
Det är ingen ny lära som vi förkunnar. Det är vittnesbördet om Jesus från Nasaret, Guds Son, som föddes av jungfrun Maria, som korsfästes, dog och blev begraven, som uppstod och for upp till himlen och som vi väntar ska komma tillbaka för att döma levande och döda. Och detta ord är fast. Trots fiendernas försök att tysta Paulus fick han fortsätta att predika evangelium så länge Gud hade mätt ut tiden för honom. Trots att många världsmakter har försökt förbjuda vittnesbördet om den korsfäste, och trots att kloka män och kvinnor misstänkliggjort Bibeln förkunnas samma budskap än i dag i Andens kraft.
Inkommande söndag firar vi Apostladagen. I den medeltida helgonkalendern uppmärksammades apostlarna Petrus och Paulus med en särskilt minnesdag den 29 juni. Alldeles nyligen har vi också kunnat fira minnet av den lutherska reformationens huvudbekännelse, den Augsburgska bekännelsen, och hela samlingen av de lutherska bekännelseskrifterna, Konkordieboken. Den förra upplästes inför kejsaren vid riksdagen i Augsburg den 25 juni 1530 och den senare utgavs på 50-årsdagen av Augsburgska bekännelsen år 1580. Båda dessa bekännelser har tillkommit som försvar för förkunnelsen om Guds nåd i Kristus och står som vittnen om samma budskap som Paulus presenterade för kung Agrippa: Vi säger inget annat än det som profeterna och apostlarna har sagt.
Även i dag ansätts detta budskap av fiender. I våra länder sker motståndet inte genom fysisk förföljelse utan genom ett inre angrepp: man menar att vi vet mera om människan och Guds vilja än tidigare, så att lagar och ordningar kan skrivas om för att passa in i samtidens sätt att tänka. Desto viktigare är det att allt det som apostlarna och profeterna vittnar om förs ut klart och enkelt och att varje annat budskap blir motsagt, som aposteln skriver (Gal 1:8): Men även om vi själva eller en ängel från himlen skulle ge er ett annat evangelium än det vi har predikat, så ska han vara under förbannelse. Det är fråga om liv eller död, ingenting mindre.
Låt oss därför orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast (Hebr 10:25).
Här lyssnar blint en tallös hop
till falska andars höga rop,
av otrons visdom tjusade,
ur lögnens kalk berusade.
Men, Herre, du som spiran bär
och nåderikets konung är,
låt Ordets stjärna lysa klar,
att än dess kraft blir uppenbar!
(F G Hedberg)
Bön: Käre Jesus! Så som du kallade dina apostlar till vittnen om din uppståndelse, ge även dina vittnen i dag din kraft och välsignelse att förbli vid ditt ord. Hjälp mig att inte skämmas för dig och ditt ord i min vardag. Amen.
Bild: Paulus inför Agrippa; Wikimedia Commons.
