I en av våra mest kända barnsånger sjunger vi om en vis man som byggde sitt hus på klippegrund. Men vi får också lära känna en annan som byggde sitt hus ”på lösan sand”. Hur gick det för honom? När stormen kom föll hela huset omkull.

Sången uttrycker den viktiga insikten att det kommer en dag när allt ska prövas inför Domaren. Och då kan det gå på två sätt: antingen står huset kvar, eller så faller alltsammans, med ett väldigt brak, som barnen brukar illustrera sången med. Varför stod den kloka mannens hus kvar? För att det byggdes på Klippan, Kristus.

Jesus berättar liknelsen om de två husbyggarna i slutet av bergspredikan (Matt 7). Strax före har han varnat för de falska profeterna, som kommer utklädda till får fast de egentligen är vargar som kommer för att riva fåren. Han uttalar en allvarlig sanning, som är hur tydlig som helst, men som många predikanter ändå har svårigheter att kunna säga ut: det är många som menar att de verkar i Jesu namn, som profeterat och rentav gjort kraftgärningar och drivit ut onda andar, men som ska bli avvisade på domens dag. Jesus säger något förskräckligt till dem: Gå bort från mig, ni förbrytare.

Dessa, som Jesus kallar förbrytare, har inte varit kloka och byggt på Klippan. De har förlitat sig på sin egen kraft. De har kanske sökt efter världens beröm, de har sökt efter det jordiska goda och samlat sig skatter på jorden. Ändå är det många av dem som man ansett vara goda och osjälviska kristna.

Den visa mannen i berättelsen hade däremot inget att berömma sig av. Han ska på den yttersta dagen förvånat fråga sig vad Jesus menar med att han skulle ha gjort gott mot honom. Han ser svagheterna i sitt eget liv, sitt byggnadsverk. Han har varit en syndare, som om och om igen har fått vända sig till sin Frälsare för att be om förlåtelse, och nåd och kraft att rätt kunna tjäna sin Herre.

Senaste söndag fick vi en glimt av Herrens härlighets ljus. Men sedan har vardagen kanske inte varit särskilt härlig. Vår jordiska vardag fylls av besvikelser, sorg och smärta. Då har vi inget annat kvar än att se på Honom, som är den enda grunden som håller att bygga på.

Det enda som står igenom alla tider
är Kristi kors och blodets säkra grund.

(L Lithell)