Guds folk var i nöd. Det var ett stort folk, ett par miljoner, som hade dragit ut ur Egypten, träldomslandet, och de befann sig nu i en öken utan mat. De hade nyligen upplevt hur Gud på ett fantastiskt sätt hade räddat dem från faraos hand genom att han öppnade vägen genom havet och dränkte fienderna. Men var skulle de få mat? De började längta tillbaka, för i Egypten fanns i alla fall köttgrytor.
Då försåg Herren dem med mat på ett underbart sätt. Fåglar kom över dem i mängd, som talesättet säger: ”som stekta sparvar” kom de flygande och täckte lägret. Och på morgonen fann de på marken något fint som fjäll, något som liknade rimfrost. Det var det himmelska mannat som de nu försågs med under alla de år de levde i öknen. Israels barn fick bara samla in. Och här visade sig hur Guds ekonomi fungerar: den som samlade mycket hade ingenting över, och den som hade samlat lite saknade ingenting. Det räckte precis till.
Sådan är Guds ekonomi också bland Jesu lärjungar. Paulus skriver (Fil 4:11–13): ”Jag har lärt mig att vara nöjd med det jag har. Jag kan leva enkelt, jag kan också leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen: att vara mätt och att vara hungrig, att ha överflöd och att lida brist. Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.”
Därför förmanar Jesus oss att inte samla oss skatter på jorden. Sådana skatter angrips av tidens tand, och risken är att tjuvar rövar bort vårt överflöd. Däremot är det tryggt att samla skatter i himlen. Det är att låta ljuset av Herrens Ord leda vår väg, framför allt så att vi alltid har vår Frälsare Jesus Kristus för våra ögon. Det enda nödvändiga är att känna Honom. Då kan vi också lita på att allt det andra ska räcka till, inte nödvändigtvis med överflöd, men också det lilla räcker. Det ska också räcka, så att vi kan dela med oss. För Han har lovat (Matt 6:33): ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också.”
Om jag Guds rike finner, behöver jag ej mer.
Vi aldrig seger vinner, om Gud ej stöd oss ger.
Går jag med Gud min stig, kan tryggt mitt verk jag börja:
Gud skall mig väl försörja, det har han lovat mig.
(Z Topelius)
Bön: Käre himmelske Far! Du har skapat mig och lovat försörja mig med vad jag behöver. Lär mig tacka dig och förtrösta på att du ger vad du har lovat. I Jesu namn. Amen.
