Hösten närmar sig. För en del är hösten den tyngsta årstiden, när mörkret tilltar och naturen påminner oss om alltings förgänglighet. För andra är hösten en skön årstid, som gör att vi får återvända till ett lugnare och mera ordnat tempo i livet. Den söndag vi nu ska fira bär fram ett vittnesbörd om Livets Herre. Jesus har besegrat döden och ger hopp om att vi en gång ska nå det verkliga Livet, när ingen död och förrängelse längre finns.
Det är ungefär ett halvt år sedan vi firade påsk. Då gav Jesus oss bevis för sin seger över döden, när han uppstod ur sin grav. Den här söndagen påminner om hur han uppväckte döda medan han ännu vandrade omkring och förkunnade Guds rike: änkans son i Nain, Lasarus och en synagogföreståndares dotter. Söndagen har därför fått namnet Lilla påsken.
I Johannesevangeliet får vi förklaringen till denna stora makt: ”För liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt vilka han vill” (Joh 5:21). Jesus är nämligen ett med Fadern. Han är Gud.
För oss som lever i förgänglighetens värld förknippar vi döden med en timlig skilsmässa från de välsignelser Gud försett oss med här i tiden. Det finns dock något mycket allvarligare: den andliga döden, som skiljer oss från Guds andliga välsignelser som han delar med oss i sitt Ord och sina sakrament. Utan ny födelse leder den till evig död, alltså evig skilsmässa från Gud. Den viktigaste frågan är därför hur vi får del av det liv som ger tillträde till Guds eviga välsignelser, så att inte den eviga träldomen under djävulen blir vår fruktansvärda lott.
Jesus ger oss svaret på den frågan: ”Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv” (Joh 5:24). Han visar oss också dopets nödvändighet: ”Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike” (Joh 3:5). Och hans apostel Johannes undervisar: ”Gud har gett oss evigt liv, och det livet är i hans Son. Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet” (1 Joh 5:11f).
Mitt i det tilltagande mörkret, trots att vi ser hur denna värld går mot sin upplösning, finns alltså ett stort ljus som övervinner allt det onda, och som frigör från träldomen under förgängelsen. Därför kan vi glädjas även om vi upplever hösten dyster.
Som himlens stjärna blänker dess klarare ju mer
sig höstens mörker sänker kring våra bygder ner,
så giv, när sorgen finner ett hemvist i vårt hus,
att klarare då brinner för oss, o Gud, ditt ljus!
(W G Lagus)
Bön: Käre Jesus! Tack för att jag blivit döpt och där fått del av ditt gudomliga liv. Väck i mig kärlek till ditt Ord och hjälp mig att inte försumma Livets bröd, din nattvard, där du ger mig kraft. Amen.
