Jesu lärjungar visste att deras Mästare en gång skulle komma tillbaka vid tidens slut. När Jesus förklarat för dem att det sköna templet i Jerusalem skulle raseras tänkte de att det hör samman med tidens slut. ”När ska det ske?” frågade de. Men han gav ingen tidpunkt. Vi vet att templet förstördes ungefär 40 år efter detta. Redan några få dagar senare skulle förhänget till det allra heligaste rämna i två stycken, som tecken på att det verkliga offret för människornas synder nu hade burits fram, så att inget ytterligare blodsoffer längre behövde utföras.
Jesus berättade mycket mera för sina lärjungar än det som de frågade efter. De fick inte veta tiden för hans återkomst. Men han berättade att det skulle komma svåra tider före det. Han varnade för att många ska bli bedragna av sådana som säger sig vara Messias. Han skildrar tider av krig, svält och jordbävningar. Och han berättar att hans lärjungar ska bli utlämnade åt lidande och död för hans namns skull. Han vittnar om kommande laglöshet och kärlekslöshet, om förräderi och hat (Matt 24).
Sådant har vi sett i historien, och sådant ser vi omkring oss i dag. Mörkret tätnar. Finns det alls någon ljusglimt? Finns det hopp för världen?
Några hoppas på ett tusenårsrike av frid och lycka på vår jord. Men allt pekar på motsatsen. Jesus har inte lovat oss något jordiskt paradis. Först när denna jord har gått under med all sin ondska kan Gud skapa nya himlar och en ny jord. Genom aposteln Johannes får vi se något av den härlighet som ska komma, när han i Uppenbarelsebokens sista kapitel ser det återställda paradiset i all sin härlighet.
Jesus lovar ändå en salighet åt de sina, mitt under plågor, mörker och till synes en hopplös tillvaro i en allt osäkrare värld. Han lovar ett andligt fridsrike. Paulus skriver: ”När vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus” (Rom 5:1). Och Johannes hör Jesus intyga: ”Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden ingen makt, utan de ska vara Guds och Kristi präster och regera med honom i tusen år” (Upp 20:6).
När ska då detta ske? De som är döpta till Kristus har dött och uppstått med honom och får nu i tron njuta alla de välsignelser som Gud ger sina barn. Över dem har varken död eller djävul någon makt.
Att vi ännu har ”en liten tid av kval och strid” kan inte jämföras med ”den härlighet som ska uppenbaras och bli vår” (Rom 8:18). När detta sker, när denna tidsålder går till ända, och när djävulen och all ondska får sitt straff, det vet vi inte. Vi får förena oss i martyrernas bön: Kom, Herre Jesus!
Tänk, vilken rikedom och tröst
att tro på Jesus Krist!
Det skänker frid i ängsligt bröst,
beträngt av synd och brist.
Till Gud det höjer blicken opp
och skänker ett orubbligt hopp
om evigt liv och salighet
hos Gud i evighet.
(K Nordlund)
Bön: Käre Jesus! Hjälp mig att fästa ögonen på dig när jag hotas av ångest och rädsla inför det som övergår världen. Tack för att du lovat föra mig igenom, för din nåds och trofasthets skull. Amen.
