”Visste ni inte att jag måste vara hos min Far?” Maria och Josef förstod sig inte på tolvåringen som hade dröjt kvar i Jerusalems tempel efter högtiden. Var inte Josef hans far?
Tolvåringen visste. Han skulle inom ett år nå upp till den ålder när en pojke skulle bli räknad som en judisk man (bar mitzva) och som andra jämnåriga skulle han under detta år förberedas genom att undervisas och delta i gudstjänstlivet. Men Jesus hade kunskaper som vanliga pojkar inte hade, och som de skriftlärda i templet förundrades över. ”Den Enfödde, som själv är Gud och i Faderns famn, han har gjort honom känd” (Joh 1:18).
Händelsen som avslutar Lukasevangeliets andra kapitel ger oss en unik glimt av Jesu uppväxt. Det finns många legender om hans barndom. Lukas ger bara en antydan om hur han underordnade sig sina jordiska föräldrar och ”växte i vishet, ålder och välbehag inför Gud och människor”. Även hans besök i templet i Jerusalem var en del av denna underordning – ställd under lagen. Som ett i allt skötsamt barn hade föräldrarna väntat sig att han skulle vara noggrann också i att följa ressällskapet på hemvägen, men här finns en dragningskraft som är större än solidariteten med den jordiska familjen. Han ville vara nära sin riktiga Far. Också senare ser vi att Jesus är angelägen om att besöka synagogan på sabbaten, så som det var föreskrivet.
Den andra söndagen efter jul påminner oss om hur viktigt det är att ha en trygg församlingsgemenskap. Som kristna kan vi mista vår familjegemenskap, men Jesus ger en ny gemenskap: ”Den som gör min himmelske Fars vilja är min bror och min syster och min mor” (Matt 12:50).
Åtta dagar efter Jesu födelsefest firade vi nyårsdagen som en påminnelse om att Jesus måste omskäras enligt Mose lag och att han fick sitt namn, som betyder Frälsaren. Vi ska nu också fira trettondagen, som är den tredje av berättelserna om julens händelser. De vise männens besök hos den heliga familjen har gett trettondagen dess karaktär av missionsdag. Tidigare var dagen ägnad åt Jesu dop, men det temat har numera förflyttats till följande söndag. Trettondagstiden beskriver hur Jesus inleder sin verksamhet och visar sin kraft. På tröskeln dit påminns vi om betydelsen av Guds hus.
Ej vill jag vandra fjärran
till mörker bort från dag.
Mitt ljus, det är av Herran,
min sol uppsöker jag.
Inför hans anlet klara
vill i hans hus jag bo.
Där är mig gott att vara,
där har mitt hjärta ro.
(J L Runeberg)
Bön: Käre Jesus! Lär mig tacka för och värdesätta gemenskapen i din Fars hus, den kristna församlingen. Bevara oss för söndring och villfarelse. Var med oss alla under det nya året som vi nu har fått inleda i ditt eget namn. Amen.
