För den som äger ett trädgårdsland är ogräs något ont. Det vill vi inte ha, utan vi försöker plocka bort det, för annars kvävs våra morötter eller vad annat vi odlar i vår täppa. Bonden som sår havre i sin åker är inte glad åt flyghavren, utan plockar bort den när den avslöjar sig genom att växa högre än den riktiga havren som han sått. Hur kommer det sig att Jesus i en av sina liknelser på femte söndagen efter trettondagen (Matt 13:24–30) avråder från att rensa bort ogräset? I stället, säger han, ska vi låta det växa till skördetiden. Då ska det rensas bort och brännas upp.
Jesus avser ett annat slags ogräs än det vi plågas av på våra åkrar. Det är ett ogräs som fienden sår i världen. Det handlar om synden, och de människor som är tjänare åt synden. Genom tiderna har det funnits kristna lärare som tänkt att de måste rensa bort detta ogräs. En del har inbillat sig att det går att växa och mogna som kristna, att rensa bort syndens ogräs så att vi blir syndfria och därmed förtjäna en plats i himlen. Andra har tänkt att det går att utrota alla syndare från den kristna församlingen, så att endast de heliga blir kvar. I värsta fall har man tillgripit våld och dödat dem som inte trott enligt deras föreskrifter.
Jesus säger till de nitiska tjänarna som vill riva upp ogräset: ”Nej, då kan ni rycka upp vetet samtidigt som ni rensar ut ogräset.” Några har av det här dragit slutsatsen att den kristna församlingen inte ska bedriva kyrkotukt, alltså att utesluta uppenbara ogudaktiga och falska lärare från församlingens gemenskap. Men då beaktar de inte vad Jesus själv lär oss i Matt 18:15–17 (de tre stegen hur man handlar mot en felande broder), eller vad aposteln Paulus undervisar i Rom 16:17: ”Se upp för dem som skapar splittring och väcker anstöt mot den lära ni har fått undervisning i. Håll er borta från dem.”
Liknelsen om ogräset och vetet är en av de liknelser som Jesus efteråt förklarar för sina lärjungar, då de inte förstod den. ”Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn.” Vid tidens slut ska Människosonen sända ut sina änglar, och ”de ska samla ihop ur hans rike alla som förleder och alla som gör orätt och kasta dem i den brinnande ugnen”. Ingen människa har förmågan att fullt skilja mellan rikets barn och djävulens barn, eftersom världen rymmer hycklare som till det yttre bär samma kännetecken som rikets barn. Det är bara Gud som ser till hjärtat, och på den yttersta dagen ska det bli klart vilka som är ogräs och vilka som är vete. Men vi har inte heller rätt att låta allt gälla som gott och rätt, att vara ”inklusiv” som det heter i dag. Vi måste avvisa den uppenbara synden på Ordets grund.
Vi har fått uppgiften att vara tjänare som sår ut den goda säden, Guds Ord. Det ska vi göra troget, så att ingenting uteblir av det som Jesus har undervisat genom sina apostlar. Därmed är vi skyldiga att tala om följderna av att inte hörsamma Ordet. Jesus talar om den brinnande ugnen och använder orden ”gråta och skära tänder” för att beskriva den yttersta plågan. Men vi ska inte heller försumma att beskriva hur vi undkommer den plågan. Det är genom evangeliet om vår Frälsare, som själv gick in under det gruvligaste av mänskligt lidande för att vi skulle slippa. Det är den goda säden som vi flitigt ska så ut.
Hjälp oss i tron så fasta stå
att Satan oss ej splittra må.
Giv åt din kyrka i all tid
rätt enighet och helig frid.
Ditt ord är i all nöd och sorg
vår säkra tröst och fasta borg.
Låt det din kyrka skydda så
att ingenting den skada må.
(N Selnecker, J Swedberg)
Bön: Käre himmelske Far! Tack för att du har tålamod med oss och inte straffar oss som våra synder förtjänar, utan låter oss få höra det livgivande evangeliet om vår Frälsare Jesus Kristus. Hjälp att det får bära frukt i mitt liv, för Jesu skull. Amen.
