På arbetsmarknaden i Finland är det just nu oro. Arbetstagarorganisationerna hävdar sin rätt att få kännbara löneökningar och går i strejk när arbetsgivarnas organisation tycker de begär för mycket. Man har olika åsikter om vad som är rättvis lön.
Så är det också i den liknelse som Jesus berättar på septuagesimasöndagen (första årgången). Liknelsen om vingårdsmännens lön (Matt 20) är knappast ett exempel för dagens arbetsgivare. Den som kommit till arbetsplatsen bara en timme innan arbetsdagen avslutas vid solnedgången får samma lön som den som kom redan i gryningen och hade arbetat hela dagen. Självklart blir det protester. Det här är inte rättvist!
Men så ställer vingårdens ägare en fråga som svänger om det hela: har du inte fått det som vi kom överens om? Jovisst. Men då är det väl helt rättvist, eller hur?
Problemet var att lönen inte gavs efter prestation, utan av godhet. Det är en praxis som inte passar för dagens arbetsmarknad.
Så handlar Gud. I hans rike får vi lön alldeles oförtjänt. Ingen av oss har varit värd lön om vi ser på det vi utfört. Också de bästa insatser har varit behäftade med synd och brist. ”Alla våra rättfärdiga gärningar är som en fläckad dräkt” (Jes 64:6). Skulle Gud ge oss lön efter vad lagen beskriver som rättvist vore vi dömda till döden. Men nu handlar Gud inte strikt efter lagen. Han låter sin Son ta vår plats och dömer honom till döden, till att dö en gruvlig död på korset. Han får lönen för vårt misslyckade arbete. Så blir lagens krav ändå rättvist uppfyllda.
Och sedan ger han oss en lön som vi inte är värda att få. Han ger oss av nåd den lön som tillfaller den ende som var syndfri, som gjorde allt rätt. Himlens salighet är den samma för rövaren, som på korset straffades för sina brottsliga gärningar, som för Abraham, Petrus och Paulus. Och lika stor är den för dig och mig som inte har annat att berömma oss av än Jesus Kristus, och honom som korsfäst.
Söndagen septuagesima berättar om Guds oförtjänta nåd. Den utgör porten till fastetiden, tillsammans med de två nästa söndagarna i förfastan. Vi bereder oss att gå in i den tid när vi följer Jesus på hans väg till korset.
Så vill jag då ej komma fram
i mina egna kläder.
Allt mitt är endast synd och skam,
då det i ljuset träder.
Ja, värdelöst allt eget är,
det kan mig inte hjälpa här.
Nej, endast nåden gäller.
(N L von Zinzendorf, J Hellman)
Bön: Käre himmelske Far! I dag är många oroliga över världsläget. Men du har sagt att du håller allt i din hand och du ler åt dem som tror sig ha makt. Visa din makt för dessa mäktiga och låt din vilja ske. Uppenbara evangeliet om att du har öppnat himlen av nåd för Jesu skull och att vi har trygghet och hopp i honom. Amen.
