Den stundande helgen firas i många kyrkor som Jungfru Marie bebådelsedag. Egentligen infaller den högtiden på tisdag, den 25 mars, när det är exakt nio månader till jul. Den ordinarie söndagen är den tredje söndagen i fastan, där vi läser hur Jesus driver ut onda andar. Dagarnas texter har en skärningspunkt. Vi hör en kvinnas rop: ”Saligt är det moderliv som burit dig och de bröst som du har diat!” (Luk 11:27). Det uttrycker en hyllning till Jesu mor Maria och påminner om Elisabets profetiska utrop när Maria besökte henne: ”Salig är du som trodde.”
Maria uttrycker i sin lovsång tacksamhet för att ha fått detta stora uppdrag: ”Från denna stund ska alla släkten kalla mig salig” (Luk 1:48). Den romersk-katolska kyrkan har utan biblisk grund gjort jungfru Maria till ett helgon, som själv avlats på ett obefläckat sätt och därmed skulle ha varit syndfri. Och ängelns hälsning: ”Gläd dig, du som har fått nåd!” har man gjort till en sång som inte bara uttrycker en vanlig hälsning (på latin: Ave!) utan som också försetts med en vädjan att Maria ska be för oss. Till detta måste vi säga att Maria behövde en Frälsare från sina synder på samma sätt som alla andra människor, för endast en har varit syndfri, hennes son som avlades av den helige Ande. Och ingen annan än Jesus ska vi tillbe.
Jesu svar till den tillbedjande kvinnan återställer det rätta förhållandet: ”Säg hellre: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det.” Maria var salig för att hon trodde löftesordet och därför ställde sig till förfogande som Herrens tjänarinna. Så är också varje lyssnare salig, som tar emot Guds Ord i tro och bevarar det, alltså är beredd att följa det i sitt liv.
Marie bebådelsedag innehåller en lovprisning till den enkla tron, som mot allt förnuft lyssnar till och tror Guds Ord. För Maria måste det ha varit chockerande att ta emot uppdraget att föda Messias, Herren, utan att ha varit med någon man. Hon fick av ängeln höra: ”Ingenting är omöjligt för Gud.” Det samma sade Herrens ängel också till Abraham och Sara, när de log åt det orimliga budskapet att Sara skulle föda en son på sin ålderdom (1 Mos 18:14). Och samma orimliga budskap står skrivet redan i skapelseberättelsen: Gud sade, och det blev så.
Vi får här upprepa frågan som ställdes till Abraham och Sara: ”Skulle något vara omöjligt för Herren?” Det är en rannsakande fråga, för den kan leda oss i problem. Vårt samhälle, byggt på ateistisk vetenskap som inte kan acceptera att Gud gör under, kräver av oss att vi förkastar möjligheten att Gud har skapat allt genom sitt Ord. Därför kan inte heller det högt lärda förnuftet acceptera att Jesus Kristus är sann Gud, avlad av den helige Ande och född av jungfrun Maria.
Men salig är du som trodde.
Abraham fick se i fjärran
all välsignelses fullbordan.
Nu är himmelriket nära.
Vad är omöjligt för Herren?
Intet, intet, intet.
(O Hartman)
Bön: Käre Far i himlen. Tack för att du gett oss ditt ord på att ingenting är omöjligt för dig, och att vi därför får lita på ordet som säger att du har sänt din Ande över jungfru Maria och låtit henne föda din Son, Jesus Kristus, vår Frälsare. Hjälp mig att ta emot Ordet i tro, så att jag blir salig och för Jesu skull få vara ditt barn. Amen.
