Vilken dag är världshistoriens viktigaste dag? Kanske vi tänker på den första skapelsedagen, när Gud sade: Varde ljus! Eller var det dagen när Adam och Eva lyssnade till ormens frestelse, med de oerhörda följder som det medförde för människosläktet? Vi behöver också ha i minnet den dagen när Jesus ska komma tillbaka till dom.
Tänker vi på tre dagar som har haft störst betydelse för världshistorien får vi gå till dagarna från långfredag till påsk år 30 (eller möjligen 33). Betydelsen av dessa dagar framställs i vår mest kända påskpsalm av 500-talsbiskopen Venantius Fortunatus, med den svenska språkdräkten av den finländske prästen och astronomen Sigfrid Aronus Forsius:
Han avvände vårt elände
för all tid och evighet.
I hans seger nu vi äger
ljus och frid och salighet.
Den skada som Adam vållade med sitt syndafall botades av Jesus, Guds Son. Profeten Jesaja såg redan 700 år i förväg vad Han skulle åstadkomma: ”Genom hans sår är vi helade.” Korset som restes på Golgata kulle blev den plats där Guds vrede avvändes och ormens huvud krossades. Det som såg ut att vara djävulens triumf blev hans nederlag.
Jesu lärjungar som följde sin Mästares förnedring och pina från Getsemane till korset fick uppleva tre svåra nätter och ett par ångestfyllda dagar. Varför blev han fängslad? Varför måste han dö? De hade glömt vad Jesus hade sagt: att han skulle uppstå ur sin grav på tredje dagen. Inte ens när vittnen berättade att hans grav var tom kunde de jubla över hans seger. I deras hjärtan rådde tvivel och oro. Först efter hand fick de inse att påskmorgonen hade medfört ljus och frid och salighet.
När vi på påskdagen jublar över att helvetets och dödens makt är bunden gör vi det med den bevisning som den helige Ande gav åt apostlarna på pingsten: Denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort till både Herre och Messias (Apg 2:36). Den dagen byttes den stilla förundran och spirande glädje, som lärjungarna känt när de under 40 dagar då och då hade mött sin uppståndne Herre, till en triumferande glädje och frimodighet. Denna glädje får vi på Ordets grund ta del av varje dag när sorg och bekymmer hotar oss, men särskilt på påskdagen blommar den ut tillsammans med vårsol och nytt, spirande liv i naturen.
Den glädjen får vi påminna om också sådana dagar när vi angrips av misströstan för vårt eländes skull. Vi behöver inte leva i påskaftonens ångest och dysterhet. Segerhjälten avvände vårt elände. Vi äger ljus och frid och salighet, eftersom Han har segrat.
Gamla, unga må lovsjunga
Faderns makt och härlighet
och frambära Sonen ära
för så stor barmhärtighet,
Anden lova för hans gåva:
frid och fröjd och salighet.
(V Fortunatus, S A Forsius)
Bön: Käre Jesus! Vi står i förundran över din stora kärlek som drev dig till korset för att vi skulle befrias från synden, döden och djävulens våld. Tack för att du gav oss garantikvittot på din seger när du uppstod. När jag är fylld av oro, ställ då bilden av dig som korsfäst och uppstånden framför mig. Amen.
Välsignad långfredag och påsk!
(Bild: Shutterstock)
