Jesus hade stora planer för sin lärjungaskara. Men hur skulle en räddhågad skara män, som låste in sig och knappt vågade gå ut, kunna evangelisera världen? Skulle en sådan grupp klentrogna gå ut och göra sin avrättade Mästare känd över världen genom att predika att han hade uppstått?
Frälsaren kände de sina. Han kom till dem med sin stilla frid. Han visade dem sina händer och fötter, han åt och drack med dem, och bevisade att det verkligen var han som varit deras Mästare under tre år. Han andades på dem och gav dem på nytt ett uppdrag: ”Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden.” Det uppdraget hade de fått redan tidigare. Men då hade de varit kavata och försäkrat att de skulle gå i döden med honom. Och på den tiden hade de tävlat om vem som var den störste.
Nu var stämningen en annan. Rädsla och tvivel hade gripit dem efter de chockerande upplevelserna när deras Mästare blev korsfäst och lagd i graven. Dessa förskrämda män skulle aldrig av egen kraft ha kunnat ta initiativ till att grunda en församling. Men under 40 dagar lät han sig ses av dem. Undan för undan växte de. Också Petrus, förnekaren, fick upprättelse och kraft att ta tag i herdestaven. Nu kunde de inte låta bli att tro. Och de fylldes av glädje. Också tvivlaren Tomas kunde utbrista: ”Min Herre och min Gud!”
De två som fått delta i ett oförglömligt bibelstudium på vägen till Emmaus fick vittna för sina vänner om mötet med Frälsaren. Deras hjärtan hade börjat brinna när Jesus visade hur Mose, profeterna och alla skrifterna vittnade om att han måste lida och dö men att han skulle uppstå igen.
Det är genom Skriftens vittnesbörd vi kan tro. Uppståndelsen blev inte bevittnad av något TV-team eller reportrar som basunerade ut den stora nyheten för världen. Inte ens lärjungaskaran i det stängda rummet kunde tro innan Jesus andades på dem. Den helige Ande vittnar för oss genom Bibelns ord. Det är så Jesus andas på oss i dag och ger oss frid. Det är genom Skriftens överbevisning som vi får dela den sanna glädjen.
Jesus ger också oss i dag samma uppdrag: att predika evangeliet, att lösa trälar från synden, döden och djävulens våld genom vittnesbördet om den Uppståndne, men också att predika lag till straff för ohörsamhet och till omvändelse. För att vi ska tro har vi fått Skriftens ord, där Jesus andas på oss. Låt oss hålla oss nära honom och hans Ande!
Följ mig, huldaste, uppstungna hjärta,
på den väg jag genom öknen går!
Låt min tro i glädje och i smärta
kunna vila städs’ vid dina sår!
Låt mig somna i ditt hulda sköte,
låt mig uppstå, klädd uti din skrud!
Frälst och salig ropa vid ditt möte:
”O, min Herre och min Gud!”
(A Dahlström, C O Rosenius)
Bön: Käre Jesus! Jag behöver också som Tomas få se dig och dina sårmärkta händer. Jag behöver din Ande för att ge mig kraft i min svaghet. Lär mig att älska ditt heliga Ord, där jag får se dig och där din kraft finns. Amen.
(Bild: Caravaggio)
