Vi firar Alla helgons dag på lördag, den 1 november. Denna helg håller på att få en ny betydelse för de flesta, liksom så många andra av våra kristna helger.
Dels kommer ett inflytande från mörkrets makter som gör helgen, eller dagarna runtom, till något spöklikt och hemskt. Halloween blir en ersättning för den rätta firningen av högtiden.
Dels har betydelsen av helgon förflyttats från att beskriva den saliga gemenskapen med Kristus, särskilt den triumferande Kyrkan i himlen, till att förklara alla döda vara helgon. Man talar ofta om att den som avlider blir en ängel, oberoende av vad den bortgångne har trott eller inte trott.
Den romersk-katolska kyrkans lära om helgonen är också en orsak till förvirring. Där blir man ett helgon efter en lång process, där det första steget är saligförklaring och först efter att man har konstaterat att den salige kan förknippas med underverk kan helgonförklaring verkställas. Bibeln säger något helt annat: den som tror på Jesus Kristus är i honom helig, ett helgon. På Alla helgons dag vill vi gärna minnas de bortgångna kära, som levt i tron på Jesus och som får vara med i den vitklädda skaran.
Vi firar ingen gudstjänst på Alla helgons dag, men i söndagens gudstjänst i Biblion, 2.11 kl 11, kommer temat delvis att tas upp. Tema för 20:e söndagen efter Trefaldighet är för övrigt Kallelsens allvar. Predikotext är Matt 5:13–16, predikotexten på Alla helgons dag.
