Vi står inför en av de få söndagarna som innehåller ordet ”före”. Vi har ännu inte nått fram till domsöndagen, som påminner om den sista dagen när människorna inför Guds tron ska delas i två hopar. Vi lever i nådens tid när vi påminns om hur viktigt det är att vara beredda på Människosonens ankomst.
I predikotexten från Luk 12:35-40 talar Jesus på ett överraskande sätt. Han talar om tjänare som väntar till inpå småtimmarna på att deras husbonde ska komma hem från en bröllopsfest. Han blir så glad när de öppnar dörren för honom, att han går i köket och ställer till med en måltid och passar sedan själv upp dem. Vilken chef eller husbonde brukar göra så?
Jesus understryker att det viktiga är att dessa tjänare är beredda att vänta länge. Och så säger han: ”Var beredda också ni, för Människosonen kommer när ni inte väntar det.”
Hur kan vi vara beredda? Jag vill citera en hälsning från en mycket sjuk vän: ”Så har jag vetskapen om den fullbordade frälsningen som utgör mitt hopp inför evigheten. Nu vet varken jag eller någon människa hur lång tid jag har kvar här. Det vet Gud allena och det är bäst av allt. Om det är en tid kvar eller det är min sista natt lämnar jag min ande i Guds händer. Han kommer att ta emot mig i enlighet med löftet till dem som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid Upp 19.”
Bara så kan vi vara beredda: i den av Jesus fullbordade frälsningen. Vi kan inte bereda oss med något eget. Men vi har allt vi behöver i vår Frälsare – vila i honom!
