Trefaldighetssöndagen, Treenighetssöndagen eller Trinitatis har sedan 1300-talet firats en vecka efter pingst (”pingstoktaven”). Den sammanfattar den undervisning om den treenige Guden som vi har fått under kyrkans festliga halvår.
Denna söndag är den enda då vi använder den Athanasianska trosbekännelsen, som försvarar enheten mellan de tre personerna och Kristi två naturer. Den är skarpt avfattad mot arianerna, som lärde att Jesus var ett skapat väsen och lägre än Gud, och som på 300-talet tidvis hade stora framgångar. De fördömdes på kyrkomötet i Nicaea år 325 men kejsar Konstantin upphävde fördömandet redan 327. Vid kyrkomötet i Konstantinopel 381 fördömdes arianismen då den nicaenska (egentligen nicaensk-konstantinopolitanska) trosbekännelsen antogs. Den athanasianska trosbekännelsen tillkom först århundraden senare. Att kyrkofadern Athanasius gett namn åt denna trosbekännelse beror på att det var han som under 300-talet stod i främsta ledet i kampen mot arianerna.
Trefaldighetssöndagen är en stor festdag och inleder den gröna tiden i kyrkoåret, tiden efter pingst, då vi i Kristi efterföljelse påminns om att Guds ord ska vara vår ledstjärna i vårt liv i tjänst inför vår medmänniska.
Predikotexten vid gudstjänsten i Biblion 31.5.2015 är Kol 1:14–23, där Jesus beskrivs som sann Gud och upphovet till Guds skapelse. Hans verk är det att vi kan stå som heliga, fläckfria och oantastliga inför Gud, inte i oss själva, utan i kraft av blodet på hans kors.
