Vi står inför kyrkoårets slut. En av startbilderna på vår webbplats den här årstiden visar dramatiska moln och rök. Den kan ses som en symbol för tidens slut och Jesu återkomst till domen. Jesus talar om tecken som ska föregå hans återkomst, och Uppenbarelseboken beskriver flera gånger denna händelse med liknande bildspråk. Den femte basunen beskriver straffdomar som ska drabba jorden med rök som stiger upp från avgrundens brunn och för med sig plågor. Röken förmörkar solen, vilket av Bibelns övriga beskrivningar av den yttersta tiden kan förstås som falska läror som fördunklar Det sanna ljuset, som finns uppenbarat för oss i Bibeln och särskilt i Jesus själv.
Gentemot detta gäller det för de ståndaktiga att stå fasta och inte hälsa villoläraren välkommen. Det är relativt lätt att göra detta i ord, men när det kommer till praktisk handling är det mycket svårare. Då har vi orsak att minnas hur Martin Luther ställdes inför prövningen vid riksdagen i Worms. Han visste att om han skulle falla för det påvliga trycket skulle hans väg vara lätt, kanske rentav ge honom ett biskopssäte, men han stod fast med hänvisning till Skriften. Därmed blev han lyst i riksakt och kunde dödas av vem som helst utan straffpåföljd. Att han undkom kättarbålet, vilket drabbade många av hans stridskamrater, var ett Guds särskilda ingripande.
Mitt i allt detta ger oss domsöndagen också en stor tröst: den som känner Jesus behöver inte vara ängslig att stå inför Domaren, för det är Han själv, och Han känner de sina. Domsöndagen kommer som Skriften i övrigt med lag och evangelium. Den tjocka röken ska varna oss, men den ska inte få täcka över den sol som uppenbarar det himmelska hoppet, som har getts oss genom vår Frälsares ställföreträdande gärning för oss. Genom Honom fylls vi av glädje över att allt är gjort som kan göras för att vi ska få vara vissa om att av nåd få leva med honom i hans härlighet när den dagen kommer då han gör slut på möda, sorg och synd.
Yttersta dagen skall fröjdefull bliva
för dem som lever med Kristus i tro.
Yttersta stunden skall inträde giva
till deras saliga, eviga ro.
Arbete, strid byts då i frid,
härlighet följer på mödosam tid.
Gör, Herre Jesus, den sanningen viktig
för våra hjärtan att du är vårt allt,
att du vår sak för vår räkning gjort riktig,
då alla människors synd du betalt!
Hjälp att vi må lita därpå
och för din tron med frimodighet stå!
(Sionsharpan 486, Magnus Malmstedt)
