Den gammaltestamentliga text som anges i vår bibelkalender för fjärde söndagen efter trettondagen beskriver en unik och mycket dramatisk händelse. Det är berättelsen (2 Mos 14) om hur Israels barn gick genom Röda havet efter befrielsen från Egypten. Temat för söndagen är Jesus hjälper i nöd och fara. Här är det verkligen fråga om en hjälp som ingen kunnat drömma om.
I centrum för vårt synfält är Israels barn (efterkommande), en stor skara människor i alla åldrar, ättlingar till patriarken Jakob som också fick namnet Israel. De har under många dagar och nätter varit på flykt från träldomslandet Egypten, som de befriats från genom den första påskens dramatiska blodbad. Då slog Guds ängel det förstfödda i varje hem som inte skyddades av blodet från påskalammet. Nu har de av Gud, som leder dem i en molnpelare om dagen och en eldpelare om natten, lett dem bort från den naturliga vägen till Kanaan och i stället fört dem in genom ett bergspass och fram till Röda havet.
Där slår de läger framför havet. Vid sidan finns öken och berg. Det finns ingen annan väg dit än genom det trånga passet. Och nu hör de den egyptiska hären komma efter dem. Inom kort hinner de fram, och det finns ingenstans att ta vägen. De är förtvivlade. De klagar för Mose: Varför förde du oss ut ur Egypten?
Men är de förlorade? De har ju Herren med. Mose svarar folket: ”Var inte rädda! Herren ska strida för er, och ni ska hålla er stilla.”
Och så får de gå ner i havet, som öppnar sig för deras förundrade ögon. De kan gå på torr mark ner i havet, längs botten, och sedan upp på andra sidan. Och Gud ställer sig bakom dem i ett moln så att den egyptiska hären inte kan komma ifatt dem. När de kommer upp på andra sidan ser de hur havet viker tillbaka över egyptierna. De drunknar. Fienden är borta. Israels barn är räddade!
När Jesus undervisade de många människorna som följde honom började många tycka att hans ord var för radikala. De gav upp. De gick hem. Jesus frågade sina lärjungar om de också tänker gå. ”Till vem skulle vi gå”, frågar Petrus. ”Du har det eviga livets ord, och vi tror och förstår att du är Guds Helige.” (Evangelietexten, Joh 6:58–69)
Det finns inget annat ställe att gå till när det stormar i våra liv. När vi håller på att ge upp, som lärjungarna i båten mitt under stormen, när Jesus sov, då är det Honom vi ska gå till. Vi ska väcka honom och be honom om hjälp. Och han har lovat hjälpa. Därför ska vi inte lämna honom, utan hålla oss nära honom. Då är det inte farligt fast det stormar omkring oss.
Denna helg har vi ingen vanlig gudstjänst utan inbjuder till familjegudstjänst i Rangsby. Se närmare info i veckobrevet.
