Med pingsthögtiden senaste söndag avslutades kyrkans festliga halvår. Vi har fått välkomna Jesus, Guds Son, som Frälsare till vår jord. Vi har fått följa honom på hans lidandes väg fram till korset på Golgata och hur han uppstått från de döda som ett kvitto på att hans verk är fullbordat och accepterat i himlen. Vi har fått se hur han lämnade sin förnedrings tillstånd och återtagit sin allmakt vid Faderns högra sida. Och slutligen har vi bevittnat hur Den Helige Ande kommer till sin kyrka som Hjälpare.
Trefaldighetssöndagen, eller Treenighetssöndagen som den kallas i folkkyrkans nya handbok, bär temat Den dolde Guden. Vi känner Gud som han uppenbarat sig i Bibeln, men vi känner inte hans fördolda majestät. Det kan vi endast tillbe i vördnad.
Söndagen brukar kallas trosbekännelsens söndag. Sedan några år har vi tillämpat en gammal praxis att denna söndag använda den tredje av de gammalkyrkliga symbolerna, den Athanasianska trosbekännelsen. Dess två centrala teman är treenigheten och Kristi två naturer och tar upp svårfattliga tankar som vi bekänner men inte förstår med förnuftet. Kyrkofadern Athanasius (298-373) ledde kampen mot Arius, som förnekade Jesu sanna gudom. Forskarna anser dock att det inte var han själv som författat trosbekännelsen utan att den skrevs först senare.
Trefaldighetssöndagen inleder den gröna tiden, en lång rad söndagar efter pingst. På våra breddgrader sammanfaller trefaldighetstiden lämpligt nog med växandets tid fram till skördetiden i höst, innan kyrkoåret avslutas med blickarna mot Kristi återkomst. Tiden är också i lärjungaskapet växandets tid under Andens ledning.
