Ett oväntat besök av en kär vän kan vara mycket välkommet och upplivande. Det kan också hända att ett besök kan uppfattas som en inspektion och kännas allt annat än trevligt. Hur skulle du känna det om Jesus knackar på din dörr och ber att få komma in? Blir du glad, eller skulle du skynda dig att rätta till ett och annat som du inte gärna vill visa?

För Gud ligger allt öppet också fast vi försöker gömma undan något. Jesus känner oss och våra liv, för han har Guds allseende ögon. Det var ingen idé för Adam att försöka gömma sig i lustgården efter syndafallet. Lika dåligt fungerar det om vi försöker låtsas som att vi inte har gjort något som kan väcka Guds misshag. Därför bekänner vi vår synd som vi gör varje dag i tankar, ord och gärningar, men vi får också frimodigt hälsa Jesus välkommen för han har sagt oss att han tagit bort alla våra synder genom sin död på korset.

Vissa tider kan Gud tala särskilt till oss i våra liv, som när Jesus kom på besök till Nasarets synagoga (Luk 4, evangelietext på tionde söndagen efter Trefaldighet). Det är sådana tider som kallas besökelsetider. Det kan vara fråga om sjukdom, en nära anhörigs död eller någon annan händelse som påminner om vårt livs korthet. Då ska vi särskilt rannsaka oss och lyssna när han talar till oss. Men vi ska inte vänta på en sådan händelse. Det kan hända att det inte inträffar något sådant, utan Gud kan kalla oss bort från det här livet utan förvarning. Nej, en förvarning har han gett oss, som känner hans Ord. Han påminner oss där att vi alltid ska vara beredda på den dag när han kommer.

En del av beredskapen får vi genom det dagliga umgänget med Gud i hans Ord och i bönen, att leva i vårt dop, men vi får det också genom våra gudstjänster dit vi välkomnar alla, och även erbjuder inspelningar om det inte går att delta personligt.

Du måste dock slutligt en gång härifrån,
men tänk om du då ej lärt känna Guds Son!
Vart vill du väl fly i den nöden?
Så fly då i dag, medan ännu är tid,
till Jesus, till Jesus, din Frälsare blid
som också för dig lidit döden!

(Lina Sandell, SH 227)

Följ och dela!