Med Trefaldighetssöndagen går vi över från Herrens halvår till Kyrkans halvår. Nu lär Fadern, Sonen och Den Helige Ande sin kyrka att förhärliga honom och vittna om vad Jesus har gjort för oss i våra liv. Den här söndagen står vi inför det stora mysteriet: att Gud är en och samtidigt tre personer. Vi står i tillbedjan inför detta och bekänner vår tro med den Athanasianska trosbekännelsen.
Utgångspunkten är det stora uppdraget som Jesus ger sin kyrka i Matt 28:18–20. Det är grundstället för läran om treenigheten. Även om vi inte förstår tar vi emot undervisningen om Guds fördolda väsen så som han uppenbarar den, men spekulerar inte vidare i det som han inte berättat för oss.
Uppdraget att gå ut i hela världen för att göra alla folk till hans lärjungar brukar vi kalla Jesu dop- och missionsbefallning. Den är fast grundad: kraften ligger i att Jesus har all makt i himlen och på jorden. Uppdraget ges till svaga människor, som ännu var rädda och gömde sig för de judiska ledarna. Men de skulle få kraft genom Den Helige Ande, som skulle påminna dem om allt vad Jesus hade lärt dem. Dessutom fick de ett annat stort löfte: Jesus skulle vara med dem alla dagar till tidens slut.
I denna kraft skulle de snart möta evangeliets fiender med blanka vapen: Andens svärd, Guds Ord. De skulle vara förvissade om att detta svärd skulle övervinna all världens ondska och hat. Genom dopet i den Treeniges namn och genom att kontinuerligt lära allt mer om hans gärningar skulle Kristi kropp fostras att i tro dela kärlekens gemenskap. Från denna kärlek kan inget i världen skilja dem som förblir i Honom.
Denna söndag är för några veckor framåt den sista vita söndagen. Därefter börjar den gröna tiden, växandets tid. Låt den härliga grönskan som detta år kommit så snabbt påminna oss om varifrån kraften till all växt kommer.
I denna ljuva sommartid
gå ut, min själ, och gläd dig vid
den store Gudens gåvor.
Se, härligt smyckad jorden står,
se hur för dig och mig hon får
så underbara håvor!
(Paul Gerhardt, psb 534)
