Vi står inför en dubbelhelg. Alla helgons dag är röd, färgad av blodet av de martyrer som Uppenbarelsebokens författare Johannes ser stå inför tronen i en stor, oräknelig skara. Men martyrerna själva är klädda i vita kläder. De är rentvättade i Lammets blod och den tvätten gjorde dem vitare än snö.
Söndagen efter Alla helgons dag firar vi också med blicken mot himlen. Då är temat De yttersta tingen, och dessa ting finns ännu i den värld vi lever i. Den sista tiden ska vara en svår tid enligt Jesu utsaga i Matt 24, därifrån evangelietexten är hämtad. Han nämner risken för bedrägerier genom människor som falskeligen ger sig ut för att vara Messias. I deras spår kommer falska profeter och förrädare av olika slag. Han talar om krig och stridslarm. Andra hemskheter är svält och jordbävningar. Och allt kulminerar i svåra förföljelser.
Det här ska inte förskräcka Jesu lärjungar. Sådant måste komma och sådant ser vi redan, och därför vet vi att Jesu återkomst är nära. När han kommer inträder befrielsen. Det allvarliga under denna svåra tid är att kärleken kommer att kallna hos de flesta. Här gäller uthållighet i kampen för tron. Och det leder också till att Jesu vänner längtar allt mer efter himlen, där det inte längre ska finnas någon kamp eller plåga, ingen sorg, ingen natt, ingen nöd. Och döden ska inte mer vara till. Tänk, vilken dag!
När Johannes befann sig på Patmos och såg den stora vita skaran inför tronen (Upp 7) var tiden minst lika ond som den tid vi lever i. Människor blev halshuggna eller kastade för vilddjuren om de inte avsade sig sin tro. Budskapet om befrielsen och den härliga tid som väntade de trogna måste ha varit en livsnerv, något som gav kraft i bedrövelserna, kraft att orka ännu en stund, ännu en dag. Så är det också för de kristna i dagens martyrkyrkor.
På Alla helgons dag prisar vi Gud för att han i Jesus Kristus helgat oss och gett oss inträde till himlen där vi får lovsjunga med alla de kära som redan gått före oss. (För en kort lektion om helgonen, se en videoblogg!)
Jesus påminde ofta om att han kommer som en tjuv, helt oanmäld. Därför väntar vi honom varje dag. De sista veckorna i kyrkoåret kommer att förnya den här påminnelsen.
O, vilken härlig lott att Herren lik få vakna
och förklarad skåda honom sådan själv han är!
Då är allt glädje blott, min själ skall intet sakna.
Då är Lammets brud fullkomnad, helgad, ren och skär.
(J Kahl, M Nyberg, psb 585)
