Vi kommer nu in i kyrkoårets två sista veckor, när fokus allt mer söker sig till Jesu återkomst till domen. Söndagen före domsöndagen har temat Vaka! Temat kommer från Jesu avskedstal i Matt 24, därifrån också evangelietexten för den tredje årgången är hämtad: Var därför vakna, för ni vet inte vilken dag er Herre kommer.
Den dagen kommer helt säkert, och den kommer bara en gång. I början av evangelietexten (v 36) inskärper Jesus ännu starkare det faktum att dagen och stunden är fördold: Men den dagen eller stunden känner ingen: inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.
Tänk att det har funnits – och finns – sådana som ändå vågar påstå att de vet när Jesus ska komma tillbaka! Knappast finns det tydligare belägg på någon villfarelse. Men just kring Jesu återkomst råder stor förvirring. Det finns sådana som menar att Jesus kommer två gånger. Det finns en uppsjö av idéer om hur kristna först ska ryckas upp på ett hemligt sätt, att Jesus ska grunda en osynlig regering av kristna som ska få makten tillsammans med honom under tusen år och att hans slutliga återkomst till domen sker först efter dessa tusen år.
Men Bibelns undervisning är klar. Änglar meddelade åt lärjungarna som stod och såg efter Jesus när han hade tagits upp till himlen att han ska komma tillbaka på samma sätt, alltså helt synligt (Apg 1:11). Paulus tar upp frågan i Första Tessalonikerbrevet där han påminner om att Herrens dag kommer som en tjuv (5:2) och på ett sätt som är helt annat än hemligt (4:16).
När Jesus berättar liknelsen om de tio jungfrurna (Matt 25) är poängen att vi ska vara beredda att vänta, och att vänta länge. Men trots det ska vi inte glömma att han kan komma när som helst. Vi ska bereda oss på hans ankomst på ett nyktert och sunt sätt. Många försök ska göras att få oss att tappa besinningen och komma bort från gemenskapen med Jesus. Därför förmanar Jesus sina lärjungar precis innan hans lidande börjar (Joh 15:4f) och det gäller också oss: Förbli i mig, så förblir jag i er. … Utan mig kan ni ingenting göra.
Led mig så, o Herre Jesus,
att jag efter livets slut
lyckligt når ditt himmelrike
och hos dig få vila ut!
(J A Hultman, SH 487)
