Domsöndagen är den sista söndagen i kyrkoåret, och den är också den allvarligaste. Den påminner oss om att allt ska ta slut en dag. Det är inte bara klimatpessimisterna som fungerar som olyckskorpar. Bibeln har samma budskap: jorden kommer att ta slut. Profeten säger att himlen ska försvinna som rök och jorden nötas ut som en klädnad (Jes 51:6). Petrus säger (2 Pet 3:10) att himlarna ska försvinna med våldsamt dån och himlakropparna upplösas av hetta. Det låter som en verklig katastrof, större än någonsin tidigare.

Evangelietexten för den tredje årgången (Matt 13:47–50) utgörs av liknelsen om ett nät som samlar ihop fiskar av olika slag. När man dragit upp nätet ska de dåliga skiljas från de goda. Jesus fortsätter att anknyta till tidens slut: Änglarna ska gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och skära tänder.

Det här är svåra ord för en modern människa. Mitt i all världens ondska är vi ju så toleranta och finkänsliga att vi inte kan tänka oss att Gud skulle straffa någon så ohyggligt. Men måste då inte ondskan i världen få ett slut? Och måste den inte straffas någon gång? Gud är rättvis och rättfärdig, och han har sagt att han inte ska tolerera ondska och synd i all tid. Därför drar han ett streck.

På den dagen visar det sig vem som är ond och vem som är god. Det går inte att på den dagen börja lyfta fram sina meriter. De ska nog vara uppvisade före det. Vi ska minnas de ord som Jesus uttalade en gång till en ung man: Ingen är god utom Gud allena. Ingen människa, utom Jesus själv, kan uppvisa en sådan godhet. Därför är alla människors öde, utan Guds ingripande, att bli kastad i den brinnande ugnen, det som vi kallar helvetet.

Men Gud ville inte ha det så. Han vill att ingen enda ska gå förlorad. Därför kan Johannes i ”Lilla Bibeln” återge Jesu ord: Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Här finns räddningen! Vi ska göra som israeliterna i öknen som såg upp på kopparormen. Se på Jesus! Den som ser och förtröstar på honom är övertäckt med hans förtjänst, hans rättfärdighet, när han står inför Domaren. Han är fri!

I dag, så länge det heter i dag, ska vi ta vara på hans frälsning så att vi har frimodighet inför domen. (Följ en kort videoundervisning om domsöndagen.)

Om någon frågar vad som är
min grund till salighet,
om det ej fordras mera här
som måste vara med
förutom Jesu blod och sår,
som man så ofta höra får,
jag svarar då: Min grund är god,
den heter Jesu blod.

(F Engelke)

Följ och dela!