Kyrkoårets texter leder oss denna söndag vidare i Kristi efterföljelses skola. Nu är vår nästa, vår medmänniska, i blickpunkten. Vi får i evangelietexten en lektion i kärlek till medmänniskan. Lektionens huvuddel är en av Jesu mest kända liknelser: den barmhärtige samariern.
Den som i första hand blir undervisad av Jesus är en laglärd. Han är väl förtrogen i lagen, både Mose lag som vi känner från Sinaiförbundet och i alla de omfattande tillägg som de judiska rabbinerna lagt till. Ändå är han inte klar över vägen till himlen. Eller han verkar inte vara det, för han ställer en fråga för att pröva Jesus: Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv? Han är som andra fariseer upptagen av tanken på vad han ska göra – han vänder blicken inåt mot sig själv så som det är så naturligt för människor att göra. Jesus svarar på ett sätt som kanske förundrar oss.
Vi har lärt oss att laggärningarnas väg inte bär ända fram. Ingen finns som fullkomligt gör allt vad lagen säger. Varför säger Jesus att den som gör lagen får leva? Månne denne laglärde verkligen lyckas?
Den liknelse som Jesus nu framställer visar på något som ligger mycket djupare än de yttre gärningarna. Även de mest ansedda i det judiska samhället, prästen och leviten, misslyckas i sin kärleksgärning. Inriktade som de är på sig själva och sin egen laguppfyllelse bryr de sig inte om mannen som fallit offer för rövare och ligger halvdöd vid vägkanten. Samariern, en av de föraktade, gör det och tar sig an den olycklige. Den kärlek till sin nästa som han visar är långt från ett vanligt mänskligt beteende. Han ger inte bara av sin tid utan lägger också ut pengar, och förklarar sig villig att stå också för kommande uppehälle för den slagne.
Jesus ger oss i sitt liv ett verkligt exempel på äkta kärlek. Särskilt framträder den i hans lidande och i hans ställföreträdande död för ogudaktiga, oförtjänta syndare, Han har uppfyllt lagens krav fullkomligt. Han har gett sitt liv till lösen för oss för att vi skulle få evigt liv fast ingen av oss har lyckats uppfylla lagens krav. Och han har också gett oss löftet att vara med och bistå oss i alla våra behov. Så är hans fullkomliga kärlek en drivkraft för oss att återgälda hans kärlek gentemot de människor som vi har omkring oss.
Ge mig mod att tjäna mina bröder här,
fröjda något hjärta som i mörker är,
trösta, varna, hjälpa någon Kristi lem,
visa någon vilsen vägen till vårt hem.
(L Sandell, SH 443)
