I sitt avskedstal (läs Joh 15:10–17) lovar Jesus sina lärjungar glädje, och rentav en fullkomlig glädje. Det gör han just innan han ska föras bort till tortyr och en fruktansvärd död. De närmaste dygnen upplevde lärjungarna allt annat än glädje. Trots bedyranden om att följa honom in i döden svek de, och en av dem rentav förnekade att han kände honom.
Senaste söndags tema riktade vår blick mot himlen. Är det glädjen hos Gud som Jesus talar om? Ja, visst är det himmelska hoppet härligt för den som tror på och följer Jesus, och kraftkällan för att orka med livets mödor. En härlig kontrast mot den jämmerdal som det här livet är för de flesta, åtminstone tidvis.
Men den här söndagen visar att det inte bara handlar om det himmelska hoppet och den fullkomliga glädjen i himlen. Vi har ännu kvar en tid här på jorden, hur lång tid vet vi inte, och den tiden kan också fyllas av glädje. Söndagens tema handlar om det dubbla medborgarskapet: I världen men inte av världen. Från det härliga ljuset som vi väntar i himlen går blicken nu till det ansvar vi har i världen. Jesus sa: Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut och bära frukt, och er frukt ska bestå.
Också i den här uppgiften vill Jesus ge oss glädje. Den finns i hans kärlek, som är den verkliga drivkraften till tjänst i hans rike. Och det märkliga är att Jesus utlovar glädje också när världen hatar oss, när människor utesluter oss, och hånar och smutskastar oss för Människosonens skull och för det att vi håller fast vid hans bud. Om apostlarna sägs (Apg 5:41): Och apostlarna gick ut från Stora rådet, glada att de hade ansetts värdiga att bli förnedrade för Namnets skull.
Glädjen är förankrad i något bortom detta jordiska: Gläd er över att era namn är skrivna i himlen (Luk 10:20). Så kan den himmelska glädjen, den fullkomliga glädjen, sprida glädje också i de små vardagsuppgifter som vi anförtros att sköta.
Jesus, Jesus, stärk, föröka
tron som alltid är så svag!
Ge mig nåd att alltid vandra,
Jesus, till ditt välbehag!
Jesus, Jesus, ge mig glädje,
ge mig kärlek, trohet, hopp!
Ja, o Jesus, ge mig kronan
efter slutat vandringslopp!
(Okänd, Sionsharpan 442)
