När Jesus talar med Nikodemus säger han om sig själv att han inte har kommit för döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. Därför är det kanske överraskande när det i Matt 11:20–24 berättas hur Jesus anklagar och går till rätta med städer där han gjort så många av sina kraftgärningar. Han ordnar en rättegång där han själv är åklagare och han läser lagen med djupaste allvar.
Den här verksamheten hör också till Guds handlande med oss människor. Lagen brukar kallas hans främmande verk. Dess område är inte hans egentliga verksamhet, för det är att söka upp och frälsa det förlorade. Men när människor i ohörsamhet för hans kallelse går sina egna vägar och inte vill lyssna måste han visa på det stora allvaret: det ska komma en dag, domens dag, när han tvingas visa bort sådana från sin gemenskap: Du ska ner i helvetet.
Vi vill gärna undvika sådana ord. Men vi har inte rätt att gallra bort sådant som inte behagar oss. När det är vår Frälsare själv som uttalar sanningen om den dubbla utgången får vi inte tysta ner den, hur obehaglig den än är.
Men rättegången stannar inte vid dessa starka domsord. Bara några verser längre fram kommer ord som ger oss hopp. Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, säger samme Jesus som nyss dömt de ohörsamma städerna Korasin och Betsaida till helvetet. Domen drabbar dem som går bort, men till dem som vänder om och följer Jesus ska han på domens dag uttala samma ord till outsäglig salighet: Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens begynnelse (Matt 25:34).
Vid Jesu rättegång finns den stora tryggheten i att känna honom och vara känd av honom. Nu påminns vi om hur viktigt det är att lära känna honom medan det är tid.
Det ges i livet allvarstider
då Herren särskilt kallar dig.
Men innan de till ända lider,
betänk vad som kan ge dig frid!
Om det skall gå dig väl till slut,
så överväg din sak förut!
(L Sandell)
